"We expect women to tiptoe around this uncontrollable male sexuality. We tell them to watch how they dress, lest they wake the beast. We tell them "some guys can't control themselves"--not won't, but can't. We tell them to be careful what they start, because they'll be expected to finish it. Hell, way too often we outright tell them that they have no right to withdraw consent once sex has started.
Men aren't rollercoasters. They aren't werewolves. They aren't walking penises. They're people. They make decisions. Let's stop talking about "he couldn't stop himself" and start talking about "he decided not to stop." Men deserve that dignity, and the responsibility that comes with it."
--Alltid lika fantastiska Pervocracy
Män är människor. De kan fatta beslut. De förtjänar att vi slutar säga "han kunde inte kontrollera sig" och börjar säga "han bestämde sig för att inte kontrollera sig". De våldtar inte på grund av att de är män. Så varför låter vi alla victim-blaming, rape-shaming män och kvinnor prata som om de gör det?
Jag har inga åsikter om rättsfallet Assange. Allvarligt talat. Den enda åsikt jag har är att så länge någon inte är dömd är den som att betrakta som oskyldig. Vad jag har åsikter om är
fallet Assange.
Vad jag har åsikter om är vissa av Assangeförsvararna. Eller "försvarare". För frasen "Med vänner som de behöver man inga fiender" har aldrig känts mer relevant än i det här fallet.
Vad har vi? Jo, vi har en sida som säger "han begick inget brott." Man kunde tycka det bästa vore om rättsväsendet kunde fått tillfälle att säga det med, med tanke på att vi
inte lever i en värld där twitterdomstolar räknas, men ok. De säger också att Assange riskerar saker som ingen annan i hans situation skulle riskera. Också helt ok.
Sedan har vi den andra sidan av försvarare. Den som säger "det han gjorde var inget brott." Ni ser skillnaden. De som menar att han gjorde visserligen de här sakerna men det var inte fel för det är inte fel i ögonen på de som sitter på twitter och dömer, oh, och det var inte våldtäkt för de hade SEX! Frivilligt! Ni hör! Och för att hon uppvisade klara symptom på att ha gillat honom innan hon anklagade honom. The nerve! Och för att när hon vaknade efter att han trängt in i henne utan kondom när hon sov så reagerade hon inte med att börja, typ, gallskrika. Om DET vore brottsligt skulle vi ju alla vara brottslingar haha! Och våldtäkt måste förresten innehålla våld, det tycker ALLA (utanför Evil Feminist Sweden's gränser) so
there!!1! Att inte övriga Assangesupportrar bitchslappar dessa "försvarare" till världens ände är det märkligaste i den här historien.
Om man söker på Assange på twitter är det två ord som sticker ut. Ett är
condom. Som i "i Sverige är det brottsligt att ha sex utan kondom". Det andra är
consensual. Som i "kvinnorna hade frivilligt sex med Assange."
Att de hade frivilligt sex tycks vara den enskilt viktigaste informationen i hela det här fallet. Att det år 2012 inte är förbjudet för kvinnor att vilja ha sex med en man, samt att samtycke till sex
inte är ett samtycke till precis alla former av sex som en av partnerna sonika bestämmer att han/hon vill ha, eller hur ofta, eller hur många gånger, verkar inte lika viktigt.
Assanges advokat satte väl lite ribban när han i Herald Sun skrev att "
Statements by the two female “victims” that there was no fear or violence would stop a rape charge in any western country dead in its tracks. Rape is a crime of violence." Labourpolitikern Tony Benn skiljer på
non-consensual sex och våldtäkt. Assange hade visserligen non-consensual sex, men han våldtog inte. Parlamentsledamoten George Galloway trycker på att kvinnorna minsann hade frivillig sex med Assange under kvällen, och anser att Assange visade "bad manners" när han trängde in i en av de målsägande medan hon sov, men
våldtäkt, nej, det är det inte:
"I mean not everybody needs to be asked prior to each insertion. Some people believe that when you go to bed with somebody, take off your clothes, and have sex with them and then fall asleep, you're already in the sex game with them."
Sanningen är den att man har all rätt att dra tillbaka sitt samtycke när som helst. Det är inte en fråga om vad lagen säger eller inte säger. Oavsett hur svårt det är att bedöma juridisk är det fortfarande sant:
Man har rätt att dra tillbaka sitt samtycke till sex. Vad förväntas man göra när ingen i rummet plötsligt vill ha sex med en, ens för en kort stund? Man slutar ha sex med de som är i rummet.
Sanningen är att man inte får trycka in en kroppsdel i någon som sover, om inte den personen gett sitt samtycke till det. Den sista delen av den meningen är till för alla idioter som dumtriumferande berättar hur de tydligen enligt svensk lag våldtagit sin fru en massa gånger och vice versa, eftersom de gärna väcker varandra med sex. Återigen tycks dessa personer glömma att samtycke är nyckeln.
När slutade vi se samtycke som nyckeln till övergrepp/inte övergrepp?
Sanningen är också att man inte får sticka in sin penis i någon utan skydd när de bett en att använda skydd. Det är ett övergrepp där det även skiljer sig lite om det begås mot en man av en kvinna som säger att hon äter p-piller, än om det begås mot en kvinna av en man som säger att han kommer använda kondom samt mot en man av en annan man. En man som har sex med en kvinna han tror använder p-piller men som inte gör det riskerar att bli pappa. Det är ett fruktansvärt övergrepp mot honom, och det är ett brott. Men några dödliga könssjukdomar kan han inte ha oroat sig för innan, så redan där finns en gradskillnad. En kvinna som bett en man använda kondom vilket han struntar i utsätter kvinnan för tre saker som inte ingår i föregående fall: 1, risken att behöva gå igenom en abort 2, risken att behöva gå igenom en graviditet 3, risken för könssjukdom.
Ska det krävas att män bli gravida innan de ska ta den typen av våldshandling (utan inslag av
faktiskt våld) på allvar?
Män är människor. De kan fatta beslut. De förtjänar att vi slutar säga "han kunde inte kontrollera sig" och börjar säga "han bestämde sig för att inte kontrollera sig". De våldtar inte på grund av att de är män.
Alla håller förstås inte med mig om det. Det finns de som hävdar biologi som orsak till våldtäkt. När vissa pratar om hur det bara finns en skiljelinje mellan synen på könsskillnader, ”i praktiken är det miljön som är viktig” och ”i praktiken är det både arv och miljö som är viktiga”, så missar de naturligtvis alla de som anser att "
i praktiken kan alla skillnader vi ser mellan män och kvinnor hänvisas helt eller delvis till att kvinnor präglats att ta hand om barn och män präglats att gå ut och döda bufflar och våra inre egenskaper är så beroende av vilket kön vi har att vi måste sluta försöka göra något åt könsskillnaderna i samhället för hallå, vad taskigt mot moder natur och mot oss som gillar det som det är".
Den här stridsgränsen dras alltså inte mellan "enbart miljö" vs "arv och miljö i skön blandning". Skillnaden ligger i "biologiska könsskillnader finns" och "
biologiska könsskillnader som berör våra allra innersta egenskaper, vilka vi är, vad som gör oss till de individuella personer vi är, finns och påverkar oss så mycket att jag utan problem kan dra mina egna slutsatser om just människors inre egenskaper närhelst jag vill och jag tänker lära mina barn likadant". Det är de, de som drar de biologiska könsskillnaderna så långt de kan sträckas utan att brista, utan att se faran, visheten i att vara återhållsam i just detta minfält, som är de som skapar misandrin här ovan. Det är inte vi, vi som ser faran med att omfamnar prat om biologiska könsskillnader så okritiskt att man till slut även menar att vi inte kan förvänta oss lägsta formen av mänsklig anständighet av just gruppen män.
