"properly caffeinated for the safety of the masses"

hade liten halloween-middag för mina två närmsta tjejkompisar, förutom de två som är utomlands, igår. köpte ett litet ljus formad som en pumpa med ett scary face på som jag ställde fram på bordet, så jag hoppas verkligen att de uppskattar allt jobb jag lade ned på att dekorera.
på några timmar hade vi arbetat oss igenom våra jobb, våra killar (de pratade om sina killar, jag pratade mest om min imaginary boyfriend major John Sheppard of stargate atlantis...), våra familjer, våra framtider samt tre flaskor vin.
tog mig några minuter i morse att uppdatera tvillingen på alla nyheter via chatt.

me: A has an email-adress at her new job now. she likes to get mail, she says. she's not that happy with phonecalls because she starts sweating everytime it rings
the twin: ok
me: btw, i told them you quit your job
the twin: er...
me: no worries, they are both behind you 100%
the twin: that's good
me: though i kinda made your boss out to be the devil
the twin: he IS
the twin: well, maybe not the devil
the twin: more like one of those lowly demons
the twin: but still!
...
the twin: did you tell them to send money?

OC 14 Phantom Planet - California

Tjejer - ta hand om era tjejkompisar. Bry er absolut inte inte om folk som säger att killar är mer raka och ärliga och att tjejer alltid tävlar inbördes och pratar skit om varandra bakom varandras ryggar hela tiden och så vidare. Dina tjejkompisar är de som kommer kunna ta hand om dig när du har en livskris och din kille inte kan hantera det utan drar sig undan så att du skall "få andrum". Plus, dina tjejkompisar kommer under åren gå igenom ungefär samma saker som du själv och kommer alltid förstå dig när du klagar på att din chef tror att bara för att du är ung och tjej kan du ta hand om köket/receptionen/besök så fort någon är sjuk.

För övrigt vill jag nämna att Jake Shears är en vacker, vacker man. Lite vrickad, förstås, men vacker.

"So many songs in my mind, Maybe less cause I've drunk so much wine"

Urgh, driunk.

been a long fucking week.

"And the eighth and final rule, if this is your first night at Fight Club, you have to fight"

Manlig vänskap. Romantisk manlig vänskap. Ett fascinerande ämne, no? Har funderat lite löst på den nya generationen hollywoodstjärnor och hur de verkar ha omvärderat den gamla sorgliga sanningen att minsta tendens till homorykten kunde förstöra en hel karriär. Någonstans mellan Tom Cruise et al och, säg, Jared Leto, tycks någonting ha hänt, en blixtsnabb skiftning, blinka och du missar den, särskilt om du blinkade i det ögonblick som Lord of the Rings hade premiär.

Som vi vet låg LotR bakom en hel rad trender man senare kunde skönja: fantasygenrens revival i Hollywood, vallfärder till New Zeeland, och så detta; heterosexuella män som pussar och tar på varandra hela tiden utan att för den sakens skull ha sex med varandra. Premiärerna av de tre Sagan om Ringen filmerna var en enda lång uppvisning i romantisk manlig vänskap. Vi fick se hobbits och alver som kramades, kysstes och höll varandra i handen på röda mattan. Vi såg intervju efter intervju där det pratades om det djupt intensiva, överväldigande och livsomvälvande vänskapsband som skådespelarna formade under filminspelningen, ett "Fellowhip of the Cast". Därutöver fanns Viggo Mortensen, renessaince man ut i fingerspetsarna, som lyckades ge anti-machoism ett ansikte i varje scen och i varje intervju, en beundransvärd bedrift med tanke på att han spelar rollen som Aragorn, kung, krigare, tidlös hjälte. Viggo gör Aragorn med mycket tyngd på de relationer han har till de andra rollfigurerna; hans starka känslor för Frodo, Legolas, Boromir och Gandalf får lika mycket betydelse som de för Arwen. Manlig vänskap med drag av...romantik?

I storfilmen Alexander poträtterades romantisk, manlig vänskap mellan Colin Farrels rollfigur och Jared Letos, båda aspirerande Hollywoodstjärnor. Det publiken fick se här var talande blickar, åtrå på avstånd, och vänskapligt kelande. De båda skådespelarna intervjuades naturligtvis om hur det var att spela kärlekspar, och svarade mestadels utan den obekväma hetero-undertrukna ton som brukar följa sådana samtal. "It would be the love scene to end all love scenes" förklarade Jared Leto hur det skulle sett ut om Oliver Stone lät deras karaktärer faktiskt ha sex i filmen. Gay-rykten förföljer naturligtvis manliga skådespelare nu precis som pre-LotR, speciellt om de ser ut som Jared Leto gör, men det verkar ändå som om det tas med större ro nuförtiden. Heath Ledger och Jake Gyllenhaal, återigen Hollywoodstjärnor på frammarsh, spelar ett kärlekspar i "Brokeback mountain." Även om de båda verkar känna att det finns en viss risk i att spela in homoscener, så kan man ändå som publik här få se två uttalat straighta män ha sex på film utan att sedan behöva se dem sätta upp en hop med snygga blondiner som buffert mellan sig varje gång de skall vara på samma ställe. Alltså, det är okay att spela gay, kanske t o m lite trendigt. Josh Schwartz medger att det finns homoerotisk subtext mellan Ryan och Seth i The O.C., Joss Whedon gör klart för tittarna att Angel och Spike har haft sex med varandra i Buffy the Vampire Slayer, och herregud, finns det någon brittisk skådespelare som inte har spelat gay i en film - Jude Law, Ewan McGregor, Colin Farrell, Jonathan Rhys-Meyer, Gary Oldman, Alan Rickman, Liam Neeson, Hugh Grant, Christian Bale, Jason Isaacs, etc. etc.

Men det är alltså inte homorollerna som är intressanta här, förutom på det sätt de förhoppningsvis avdramatiserar straighta män som gör homosexuella kärleksscener, utan trenden att det är okay med romantisk, manlig vänskap. Med romantisk menas en varm vänskap som inkluderar kramar och pussar och gosandes och hand-hållning och verbala uttryck av kärlek, alltså det som kvinnor har haft med varandra länge. Och det är ju inte så att män och kvinnor har olika behov när det gäller fysisk och känslomässig närhet, så kanske är det så att männen gärna hoppar på trenden att hålla hand med sin bästa vän som en naturlig del av vänskapen. Kanske de killar som är tonåringar idag också vill ha en intensiv fysisk vänskap som Pete och Karl i "The Libertines", eller ett touchy-feely bödraskap som LotR-gänget, eller t o m den lättsamma och otvungna sexuella relationen som Ashton Kutcher och Sean William Scott har i alla tonårskillars film Dude, where's my car ("I know your body, dude!"). Det finns antagligen fler och mycket, mycket bättre exempel än dessa. Eh. Jag får väl fortsätta fundera. Men jag vet i alla fall att romantisk, manlig vänskap inte på något sätt är en ny trend. Långt ifrån. Och så är vi tillbaka på hela Alexander/Hephaistion grejen igen.

För övrigt har jag köpt ett doftljus som luktar cappuccino.

"Double, double toil and trouble, fire burn, and caldron bubble"

"You're into gay porn, right?"

jag vill dekorera mitt skrivbord på jobbet med någon lagom läskig plastspindel, men hittar inga i affärerna. det får väl bli en pumpa istället.

gäsp, skall lägga mig under en filt framför tv:n resten av kvällen. vad skall jag titta på, stargate atlantis eller lord of the rings? major Sheppard eller Aragorn? vackra, vackra män, båda två. hmm, tricky.

"And can you hear the sound of hysteria? The subliminal mindfuck America"

http://imdb.com/title/tt0388795/

De är cowboys. Och gay. Gay cowboys. Det är tillräcklig beskrivning för att jag skall gå och se den iallafall. Fast jag har faktiskt väntat på filmen ända sedan jag läste boken.

Rated R for sexuality, nudity, language and some violence. (Whoo-hoo!)

"I am the intellectual equal of everyone in this room"

-1 grad ute och 18 grader inne. Brrrrr.

Vad är det med hösten och Harry Potter? Jag vill bara läsa Harry Potter, köpa Harry Potter-liknande Halloween-saker att dekorera lägenheten med, och titta på Prisoner of Azkaban om och om igen. Och sedan vill jag bara vara Professor Lupins flickvän och sitta framför brasan i hans rum i Hogwarts med en varm kopp te och diskutera Hinkypunks och counter-jinxes och...vad är det med hösten egentligen?

A. har haft kris med pojkvännen och sovit hos mig i veckan. I torsdags när vi kommit hem från våra jobb lagade vi mat, öppnade en flaska vin och såg på Bridget Jones' Diary. Perfekt! Vi börjar närma oss 30 nu. Ingen av oss vill se några fler filmer om 20-åringar med karriärer och riktiga förhållanden som har panik över att livet rinner ifrån dem och att de skall hinna uppnå allt de borde uppnå och bla bla bla. Bridget Jones kanske är stereotyp och ytlig och spelad av en amerikanska, men hon är iallafall inte 22.

Själv är jag 28 år utan förhållande klockan 09.45 på en höstlig söndag morgon och jag har uppnått kaffe.

"Sweet! What does mine say?"

have coffee, pay bills, apply to 5 point university course online, update the fucking blog, chat w/ twin, clean flat, make dinner, eat, watch old stargate atlantis, go out, drink wine (or, possibly, one of those pink, fruity things), alternatively stay in, mix white wine and sprite, watch dude where's my car. again.

Assfucks and facials....

Friendslistan till min Livejournal har varit extra snäll mot mig idag! Läs "The Blogger who loathed me" av Steve Almond --> här.

Utdrag ur artikeln (för hur skulle jag kunna motstå?):

"The idea of not doing these events [där Mark Sarvas skulle medverka] never occurred to me. Sarvas seemed like such a blowhard. The juvenile part of me very much looked forward to calling him out.
When I told my pal Pete about this plan, though, he shook his head.
"What?" I said
Pete paused. "He's in love with you."
"Please," I said.
"Hatred is a form of love," Pete said. "Look at it, dude: He founded a whole Web site based on his feelings for you."
"It's a blog," I said.
"He's obsessed. He's obsessed with you."
"He hasn't even read my work."
"What's that got to do with anything? It's what you represent. You're like his big, sexy daddy."
I took a moment to let this sink in. "Are you saying I should sleep with him?"
"No," Pete said slowly. "What I'm saying is that you should sleep with him and film it and post the video on the Web."

PS. Namnet på Mark Sarvas blogg är "The Elegant Variation." Det hela blir extra roligt om man även klickar på Mark Sarvas foto av sig själv.

PS 2. Hans beskrivning av sin egen blogg! "The Elegant Variation is "Fowler’s (1926, 1965) term for the inept writer’s overstrained efforts at freshness or vividness of expression. Prose guilty of elegant variation calls attention to itself and doesn’t permit its ideas to"- ZZZZZZZ

"How can she not know? What is she, headless?"

"Get a life" har aldrig vunnit någon en Internet-fajt, någonsin.

I morse var det regnigt och grått så jag tänkte "ah, mysdag" och hyrde snabbt "Cube" och "Day After Tomorrow." Nu är det soligt, klarblått och 14 grader varmt.

"welcome to a new kind of tension"

Vädret, vädret, vädret. Eftersom jag missade största delen av juli månad, då jag mest låg på rygg i en utfällbar soffa i London och svalde lugnande tabletter och kände det som att det vore humanare att sticka en kniv i min kropp och rota runt ett tag än att vakna med den ångesten jag hade varje morgon, så är jag naturligtvis tacksam för att sommaren bestämt sig för att sträcka sig in i oktober. Aah.

Folk bloggar om bloggkommentarer. Är man en sådan som får många kommentarer varje gång man gör ett inlägg kan detta naturligtvis vara ett problem, för på Internet kan ju folk bete sig i princip hur de vill. Men efter några år på Internet brukar man lära sig att kommentarer oftast kan delas in i tre olika kategorier (gäller även mailinglistor, messageboards etc.): 1, vänner, 2, okända eller ytligt bekanta som skriver tänkvärda eller intressanta eller iallafall relevanta kommentarer till det man just sagt och därmed fördjupar eller förgyller diskussionen, 3, främlingar som mest vill att man skall gå till deras blogg, 4, flames**


**exempel: "omg u fucking idiot how are u even alive youre so stupid!!1"

"And people say she’s just a big pair of tits.”

"Bloggtrenden" har av någon anledning fått en hel massa tyckare att tycka att bloggandet skall utvärderas, kontrolleras, styras. Detta är ju inget nytt, tyckare tycker om det mesta som är "nytt" (det kan faktiskt vara flera år gammalt vid det laget) speciellt om de flesta användare av det nya är tonåringar eller yngre och speciellt om tyckarna tycker att de själva är ganska intellektuella.

En krönikör skrev nyss att den typiska bloggaren inte är en kändisjournalist utan en "sjukt vemodig tonåring". Som om detta var något som behövde sägas. En blogg i dess renaste form om man borträknar resedagböckerna, är en dagbok på nätet, hur den än råkar vara utformad och vad den än handlar om. Självklart är den typiska användaren en vemodig tonåring (näst typiska användare är en 30-nånting man som aldrig skulle komma på tanken att kalla det han gör för dagboksskrivande).

Det finns ingen "bloggdepression". Det finns knappt ett "bloggfenomen". Bloggning är en del av Internetkulturen, och det är mest tillgängligheten, anonymiteten och utsuddandet av landsgränser som är nytt där. För övrigt har tonåringar (och icke-tonåringar) mått dåligt i grupp långt innan Internet uppfanns. Och bloggandet och Internet har lika lite betydelse för tonåringars vemod som, tja, Marilyn Manson.

"coffee makes us severe, and grave, and philosophical"

Beställde sista säsongen av due south från amazon.ca idag! Wheeee!

ja, det är en kanadensisk polisserie som utspelar sig i chicago och handlar om en ridande polis och en amerikansk polis som löser brott och älskar varandra över landsgränserna. ja, den innehåller en massa löjlig dialog, orealistiska brottslingar, maffiatyper och en döv hund som förstår engelska. What's not to love?

Flexar en timme nu på morgonen vilket betyder att jag hinner dricka kaffe och blogga. Ah.

"you're sure this isn't just some fanboy thing? 'Cause I've fought more than a couple pimply, overweight vamps that called themselves Lestat"

Jag hittade några frågor här, och tänkte why not?

Hur kom det sig att du började blogga? Varför alltså?
Fandom.

Det här med blogg var ju sommarens fluga. När upptäckte du fenomenet blogg?
I början av 2001 någon gång.

Vad handlar din blogg egentligen om?
Sådant jag inte kan prata med alla människor om.

Vad vill du uppnå med ditt bloggande?
Roa mig själv, mest.

Tröttnar du aldrig på att blogga? Prestationsångest?
Jag tröttnar på att blogga ibland. Jag har aldrig prestationsångest, vilket är konstigt för jag har ångest för nästan allting annat. Det kanske hjälper att nästan ingen läser den här bloggen.:)

Känner du att du har ett ansvar gentemot dina läsare att skriva bra?
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahaha.... haaaaaaahahahahahaha!
Nej.

Kan man skriva vad som helst i en blogg?
Japp.

Vad skriver du inte om i bloggen och varför?
Mitt namn, adress och telefonnummer.

Läser du andras bloggar? Om ja varför och vilka? Om nej, varför inte?
Jag är lite dålig på det. Men jag läser de jag har listat till vänster och jag kollar på nyligen.se ibland.

Om du måste nämna en "bloggidol" vem blir det då och varför?
Om man menar svensk bloggare så blir det nog www.mymarkup.net det är en blogg som de flesta känner till, och det finns naturligtvis en bra anledning till det.

Hur många besökare har du i snitt per dag?
Vet ej. Tre?

Vilka är dina läsare?
Vilka är de tre, menar du?;)

Vilka vill du ska läsa din blogg respektive inte läsa?
Jag vill att vem som helst skall läsa min blogg, utom mina föräldrar, mina vänner, mina arbetskollegor, min chef eller min terapeut.

Hur länge kommer du att fortsätta blogga?
Vet ej. Allvarligt talat.

Hur kommer du att se tillbaka på din blogg i framtiden?
Jag har ju bloggat några år, så jag kanske inte kommer titta tillbaka på den här bloggen med samma fasa som jag gör med den jag skrev i början. Brrrrr.

Hur kommer du att spara dina blogginlägg för framtiden?
que?

Bloggfenomenets framtid?
Jag tror inte bloggfenomenet kommer försvinna. Jag tror att fler och fler kommer att blogga, även om journalistbloggar och liknande nog förvinner efter hand.

Vad har bloggen gett dig?
Oj. Väldigt mycket. Väldigt, väldigt mycket. I över fyra år har jag så gott som dagligen läst eller skrivit dagbok på nätet. Det har dock inte gett mig så mycket fler "vänner". Inga av mina närmsta vänner bloggar eller läser min blogg, vilket är skönt. Det känns privat, och det är skönt att ha en plats att skriva av sig utan att behöva stå för det sedan.

“He’s thrown a kettle over a pub, what have you done?”

Hmm. När jag inte jobbar gör jag tydligen stargate atlantis screencaps och inget annat.

Allvarligt talat, om en månad har jag antagligen inget jobb, inga vänner, inga pengar, men däremot 1000 screencaps av Major Sheppard och hans thigh holsters. Tvillingen kommer att försiktigt föreslå, "eh, skall du inte gå ut lite, uppleva den riktiga världen utanför?" och jag kommer inte ens titta upp från skärmen, bara mumla; "No. Outside bad. Major Sheppard screencaps - good."

"He's primed. I'll be pumping him in no time....for information. I'll be pumping him for information in no time."

Idag spenderade jag en stor del av förmiddagen med att leta efter ett viktigt protokoll som ska ha lämnats in till kontoret förra veckan. Jag lyckades spåra det från justeraren till vår reception, men därefter blev saker och ting mer fuzzy. Suck. Jag arbetar fortfarande på en del olika teorier om vad som kan ha hänt - mest trolig just nu är den att jag gått i sömnen, tagit mig in på kontoret mitt i natten utan att larmet gått av, och ätit upp protokollet.

"They don't know that we know they know we know."

grått, grått och regnigt. och blåsigt. var på SoHo vid kungsportsplatsen med Annis igår efter jobbet och drack vin tills de släckte. idag tänker jag ta min kaffekopp och krypa upp under en filt ett tag och titta på due south. en dag som denna är som gjord för quirky canadensiska polisserier fyllda med magic realism och den mest homoerotiska subtext som någonsin skådats på tv förutom möjligen smallville.

tänker laga min favoritgryta med räkor, senap, curry, vitt vin etc. senare. kanske.

*gäsp*