"I feel the way bank robbers must feel just before they go out on that last big job that ends up getting them all killed. That is to say, optimistic."

[10.50] Me: So last night I had to listen to an antifeminist discussion by people who thinks Feminism is all about a competition between men and women where feminists just wants women to win.
Me: Can I move over to England? I know women do most of the housework over there, but at least they don't invent their own feminism and call it The Enemy and have a houndred little minions eagerly agreeing with 'em.
The twin: sweden has a backlash that other countries in Europe don't have, because sweden has been more feminist and secularized and we know it's always "one step forward two steps back" yada yada yada. But the anti-feminist movement is not very authentic or noveau, it is absolutely the most basic predictable thing that happens every time there has been a movement.
The twin: Whenever you're the most frustrated, just think of them as sheep.
Me: Baaah.
The twin: The sheep of antithesis.
The twin: You've been bleating for 3000 years now - SHUT UP!
***
[10.55] Me: Hey, can we discuss people who feel sorry for other people who aren't allowed to become super rich because of the tax system now?
The twin: No. 'm busy.
Me: OK, how about how Swedish people mostly treat discrimination like this huge inconvenience for the groups that aren't discriminated against?
The twin: Hmm, interesting... But no.
Me: Please?
The twin: Go away.

F-fortfarande något s-stressad.
Men det börjar bli lite lugnare nu. Huvudet känns inte lika överbelastat av powerpoint presentationer och mandatperioder och skuggförslag osv längre. Det kan t o m finnas plats för lite bra, ny musik och nåt blogginlägg där. Känns inte som om jag behöver tänka efter i tre sekunder när någon fråga vad jag heter längre. Tabletterna hjälper till också, förstås.

"Rock bottom and over the edge, well it's not like it hurts that much anyway"

Jag tänker, en dag kommer jag läsa igenom den här bloggen och rysa. Men jag tänker, det är en del av charmen.:)

Jag tänker, en dag kommer jag ha glömt bort alla de här lösenorden, de som jag har inpräntade i minnet nu.

"Yawn! You see, I say 'yawn' because when I actually yawn, you don't get it."

Fall Out Boy sköt fram inledningen på sin USA-turné i dagarna, leaving the fanbase to go mad on various message boards. Vilket de gjorde. Heh. Det gick någonting åt det här hållet:

Pete Wentz: Why does it always have to be me who is to blame? Why can't, like, Andy have had a mental breakdown and postponed the tour? Huh?
Fanbase: (blinks) Honestly? That hadn't even occurred to us.
Pete Wentz: And also, why do you all hate it that I'm dating Ashlee Simpsons? I don't recall there being any fan protests when people were saying that I was dating Mikey Way from My Chemical Romance.
Fanbase: Oh pffft. Mikey is not Jessica Simpson's younger sister. Whatever. We're your fanbase. We own you. Don't date her.
Pete Wentz: You're not the ruler of me! And while we're on the subject, someone started that Mikey Way rumour.
Fanbase: (outraged) Why are you looking at us when you say that?
Pete Wentz: Who should I be looking at?
Fanbase: Um...us. (awkward silence)

Jag gillar verkligen fandom, don't get me wrong, fans kan vara oerhört kreativa, men en sak jag tänkt på är att för mig har mina idoler alltid varit mer en "source of inspiration" än några jag faktiskt skulle vilja träffa i verkligheten. Reality sucks anyway.

Det är en sak att kunna tala om för någon att man verkligen gillade personens konsert som man just sett, men jag kan inte säga att jag ofta blir särskilt avundsjuk när folk berättar att de träffat kändisar, med en del undantag förstås. När Skräphögen skrev att hon träffat Johnny Knoxville på en pizzeria i USA räknade jag det som en av Årets Största Blogghändelser, och var avundsjuk i en vecka. Men annars har jag lite svårt att se vad det skulle ge att träffa, säg, min idol Ian McKellen ute på krogen, förutom att jag skulle kunna ropa "Hey! GANDALF! Everyone, it's GANDY!" och tjata om att få se hans elvish-tattoo tills han bad mig att please, for the love of Frodo låta honom äta ifred.

"I never gave a reach-around to a spider monkey while reciting the Pledge of Alligence."

- Vi har överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika. Men människor vill hellre tro på könsskillnader. Det gör livet mer förutsägbart

Den här artikeln gör mig glad, dels för att metaanalyser, YUM, och dels för att citatet här ovan är så sant och är det ämne som jag känner är mest intressant i hela jämställdhetsdebatten, vilken verkar inte bara stå och stampa på samma ställe utan faktiskt långsamt gå bakåt.

Men, för att vara lite boringly predictable nu, en sak jag måste nämna (igen) eftersom jag såg det tas upp (igen) på nån blogg, är idén att feminister som kritiserar porr skulle hålla tillbaka kvinnors sexuella frihet. Hur kan det fortfarande ha undgått folk att diskussionen om porr inte handlar om sex utan om könsroller, om stagnerade könsroller, om en sexualitet som på inget sätt vill utvecklas eller spränga gränser eller vara experimentell? Frigjord, pffft. Alla får gärna titta på porr, go nuts people, men att uppmuntra tjejer att titta på porr för att våga ta fram sin sexuella lust är så dumt att jag skulle kunna börja tugga på tangentbordet i frustration. Jag orkar inte, orkar inte, gå igenom hela diskussionen igen, objekt-subjekt, straighta tjejer som säger saker som att "kvinnokroppen är ju vackrare än manskroppen" som om det var något självklart och naturligt och inget de helt enkelt lärt sig av att ha fått se kvinnor i rollen som objekt och män i rollen som subjekt så ofta att de själva börjat titta på världen på det sättet. Och så vidare.

Porrfilmer spelar på könsroller mer än på sex. Hur kan någon tycka att det är "frigjort", vad är det de ser som jag tydligen missar? Men, ok, vi är alla olika, och jag skall inte avfärda andra människors åsikter om vad sexuell frihet innebär. Jag menar, de här killarna som tycker porr är så viktigt för frigjordheten kanske verkligen skulle älska att se filmer efter filmer efter filmer där unga, välvaxade och extremt flexibla pojkar ligger med benen vitt isär på nån köksbänk medan de blir påsatta av nån kvinna (vi bryr oss inte så mycket om hur hon ser ut) i femtio minuter på alla tänkbara och otänkbara sätt medan nån annan ung kille slickar deras bröstvårtor och kameran zoomar in på deras manligt, vidöppna mun, och de stönar och tittar rakt in i kameran så att vi tittare skall få känslan av att det, in fact, är oss de tittar på. Man skulle kunna tro att de till slut skulle tycka det blev lite tjatigt, men de här porrgillande killarna kanske faktiskt skulle tycka det var jättekul om det här var den enda typen av porr som fanns tillgänglig. De talar sig ju iallafall varma för den.

"I'm watching you two from the closet, wishing to be the friction in your jeans"

Ibland tror jag folk missförstår det här med objektifiering. Att bli sedd som enbart vackra objekt, i.e inte som subjekt (try to get this before one of us DIES) really wears thin efter ett tag framförallt när det liksom inte längre ses som objektifiering, när det blir en sådan del av media att folk till slut faktiskt slutar märka det.

Sexualisering däremot är inte lika jobbig men det jobbiga där är att det är sån ojämnvikt mellan könen. Jag anser att största problem med sexualiseringen i samhället är att det är för lite jämnvikt mellan hur tjejer sexualiseras i media och hur män sexualiseras. Medan alla kvinnliga kändisar gärna vill vara sexiga och visa benen och brösten på alla bilder finns det bland de manliga kändisarna inte alls en solidaritet där, det står inte en mängd Justin Timberlakes och väntar på att få slänga av sig kläderna på utsidan av Rolling Stones. Tyvärr. Och det är klart att det visar sig i resten av samhället också. För man vill inte vara, som folk som kallar sig själva "öppna" och "liberala" brukar tycka det är kul att kalla sådana som mig; en gnälltant. Men samtidigt får man de här paranoida tankarna som man vet är paranoida men som ändå kommer upp ibland - de fattar väl att det inte är sådär, att alla tjejer försöker vara sexiga heeela tiden. De fattar väl att individuellt, sexuellt, osv är jag likadan som de, eller hur? Att objekten på bild är bara fantasier, och som subjekt är jag lika varierande och obestämd och bipolär och pendlar mellan olika humör med samma rädslor och ångest och funderingar och nojjor och är precis lika delar normal och freaky som...män?

Det är 20 grader varmt ute. Nästa helg skall det tydligen bli kallt och dessutom jobbar jag då och jag vet att jag verkligen borde passa på att dra på mig ett linne och den tunnaste jacka jag äger och gå ut och njuta av solen men jag har inte haft en helg hemma ensam på så länge och folk ringer och jag svarar inte för jag vill liksom inte, jag vill gömma mig här hemma i lägenheten med mina nya skivor som jag inte hunnit lyssna på och jag vill hinna lägga undan den rena tvätten från, typ, i onsdags och kanske göra lite mer kaffe och chatta lite på Skype med the twin innan solen går ned och Gerard Way kommer för att suga lite blod från min hals...

Me: Sometimes I get so tired of all these new bands that are all born, like, 1984. At least Billie Joe and the rest of green day are born 1972.
The twin: Yeah, it's nice to see an actual MAN in eyeliner for a change.
Me: Also, Pete Wentz updated his blogspot blog. One line reads "being happy doesnt mean you are unauthentic." Bet he's sick of people expecting him to be depressed and emo every day.
The twin: Yeah, look, let's have a deep discussion about life and depression and demanding fans and entitlement but first, wanna see a clip of Gerard from My Chemical Romance licking his brother onstage?
Me: Well, when don't I?
The twin: He was probably going to lick Frank but got confused because they're all wearing black. Gerard: "That wasn't you, Frank? But...then...who...nooooo!"
Me: Gerard: "I just licked my brother's nipple! That's it! No more all of us wearing the same outfit on stage! I'm assigning us all different colors, that are bright enough to be seen from SPACE!"

"If Knoxville goes in there, I'll French kiss him."

Mmm, den är kanske gammal men jag har inte sett musikvideo till "I'm Not Okay (I Promise)" förrän nu, och den gör mig så glad! My Chemical Romance verkar verkligen ha hatat High School, vilket bara i sig gör mig all warm & fuzzy inuti. The twin sa häromdan att Frank, Mikey, Ray and Gerard (what? Bob’s not really in it) borde göra långfilmen som musikvideon är en "trailer" för. Till vilket jag sa omg yes.

My Chemical Romance The Teen Movie

Me: So MIKEY is this small, quiet, freshman kid with huge glasses and asthma. He has a best friend, FRANK, who is also a freshman and who can't do any sports because of his severe allergies and bronkitis but is, like, brilliant at science stuff so Mikey spends most lunch breaks sitting next to Frank in the cafeteria, listening to him talk avidly about stars and Kepler and celestial objects, and sometimes about comic books, which they are both very into.

Mikey’s older brother GERARD is a senior at the same school. Frank likes Gerard because he never teases him and he is really good at drawing and sometimes shows Frank the comic book he's working on, and so Frank tries to get to hang out with him whenever he’s over at Mikey’s house. Gerard listens to, like, really gothic rock music and dyes his hair black and sometimes goes to school with make-up on and where Frank mostly just gets shoved into lockers and such, Gerard actually gets beat up at school and sometimes wanders around the halls with a black eye or a nosebleed. Gerard spends most of his lunch breaks hiding under the bleachers where he smokes and watches the P.E classes out on the field and eats granola bars that he brought with him from home.

The only one of Gerard's class mates who really talks to him is RAY who’s kind of a geek and on the croquet team, but is very friendly and genuinely likes Gerard’s weirdness and sometimes they walk home from school together because neither of them has a car or a driver’s license and then they talk about music, which Ray loves and spends a lot of time in his bedroom trying to compose. But he’s into so much different types of music and has a completely serious picture of NSYNC in his locker and Gerard really only likes the dark, angry stuff. Sometimes Ray mentions that he wants to start a band after graduation and he finds out that Gerard has plans to go to Art school after he graduates.

Ray also talks a lot about all the girls he likes at school (he thinks all girls are fantastic and smell really great and he loves them even when they turn their backs on him when he tries to talk to them). Ray suspects that Gerard isn’t into any of the girls at school, maybe isn’t into girls at all, but he doesn’t know how to let Gerard know that he's totally cool with it if Gerard likes boys, so they never discuss it. Maybe Gerard isn’t even sure himself. He doesn’t allow himself to think about it at all, except sometimes when he ends up talking for a long time with Mikey’s friend Frank in the kitchen and Frank talks about a comic book convention he went to that summer and he's smiling and his eyes just light up while he's talking and Gerard feels something flutter in the pit of his stomach, which he of course immediately squashes.

The twin: You should put Pete Wentz into this. What? Like there is ever a reason not to violate Pete Wentz privacy and write him into fictious movies as himself.

Me: He he. Maybe Pete comes into the movie later on, maybe when Gerard goes off to college he meets Pete and Pete becomes his arty, straight-edge friend, teaching Gerard about politics and veganism and such and maybe, later on, about, well. And Mikey and Frank plans to start a comic book store together when they finish high school. And Gerard comes home from college on the weekends and help them plan it. And they also try to come up with a way to get revenge on everyone who's ever teased and bullied them at school, like a-teen-movie-climax kind of revenge. But they never do come up with a way to do that, so they never get any revenge, and they never open their comic store either because life isn't like that. Oh, and Ray doesn't get a real girlfriend until his last year in college.

Ahem. Anyway, yeah, de borde göra en långfilm av musikvideon. Här är den:

"And if they get me and the sun goes down"

Sound Bites Eating on Tour with Franz Ferdinand by Alex Karpanos looks so good, mmm, looking forward to reading that.

Yesterday there was going out and drinking with the twin's gay boyfriend between, like, lunchtime until ten at night. Today, I'm telling you, there's quiet pizza on the balcony in the London afternoon sun, and Lake Placid on TV.

"Here we are at some random-ass ranch and this is the Brand. And it's gonna suck!"

Well: Jackass 2 have been watched. Think I laughed for two hours straight. In fact, can't remember when last laughed so hard at a movie. The horse's seamen! The blind-folded bullfighting! Knoxville is a brilliant, brilliant man. Best bit, though, was probably Bam Magera crying.

And the soundtrack? Am sooo buying that.

Huh: So Fall out Boy has cancelled, like, two weeks of tour dates for "personal reasons" and the fans naturally are worried (rehab, another suicide attempt, someone quit?), and then Pete Wentz makes a blog entry quoting The Libertine's Can't stand me now, which...Pete Doherty's and Carl Barat's breakup song?

Mmm: Cribs on the TV all day yesterday. My favourite must be Richard Branson's island. Finally someone who actually enjoys his money, instead of spending it on, like, a three million dollar kitchen that no one ever cooks in and ten small dogs that no one ever walks. Now Richard Branson's island, I could so see myself there, holding a Mai Tai.

"Sit outside her house and yell how much you love her until the police show up. Girls like holding hands with boys in handcuffs."

Made myself the world's strongest cup of coffee this morning when I woke up, and it's kicking in now. Mmmm.

If a lot of people call your blog a politikerblogg, modeblogg, osv, it's probably because they think it is.

If people think your (universal "your" here) blog is not good it's probably because they think it's not good and not because they secretly want your blog to be their blog.

Trust me. I've been doing this for six years. I've made a few mistakes, and by "a few" I mean oh so many. I'm not just being random here.

Yes, anyway, so I am in London again, hence the Englishing. Time this time: About a week. Scene: Well, London. Soundtrack: Amy Winehouse, My Chemical Romance.

The cast
Me: Pretty crazy, thinly disguised as sane and normal. Writes this blog.
The twin: My talented and sometimes even crazier twin sister. London based. Spends time in Skype-chats with me, which I sometimes post to the blog, and keeping starbucks in business.
The twin's flatmate: Irish guy. Generally happy and easy-going. Used to date the twin but they're just friends and flatmates now. Has had his bike stolen five times and now keeps it chained on the balcony.
The Gay Boyfriend: The twin's friend from when they used to work together. 23 years old. Oxford graduate who's into Internet-dating and has a crush on a friend. Has a million sisters and has not told his parents he's gay.
The flat: The twin's and her flatmate's flat where I stay rent-free and which has a balcony and a white carpet on which you're not supposed to spill any of the following: coffee, red wine.

"Hearts are the fantasy, hips are the reality."

Am in London. Arrived tired and drunkified to the twin's and her flatmate's apartment after midnight and slept like a log until after everyone had went to work today. The good thing about catching the late flight is that you can buy a small red wine against your fear of flying, guiltlessly, and spend the rest of the plane ride relaxing and having various nice, sexual fantasies. The bad thing is that after the plane lands you still have to catch a bus and a tube and walk for ten minutes and at each change you have to remember exactly how many bags you had with you and what they looked like, yes, yes you do.

Det ar balkongvader! I'm so happy I could spit.

"We party a little differently than, like, Trick Daddy. We like high-speed Internet and strong coffee."

Många av de politiska beslut som fattas idag får mig att se rött av ilska men som vuxen människa förstår jag givetvis att inte alla kan tycka som jag och att det är majoriteten som bestämmer, vilket jag naturligtvis accepterar och respekterar. You fucking motherfucking fuckers.

Jag har mens. Det här får mig att gråta idag: Såret efter att jag bet mig själv i tungan igår som gör att det skjuter upp en stark smärta varje gång jag försöker tugga/prata/give blowjobs (well, theoretically), Pete Wentz berättar om sin depression.

"Take a valium, bitch."

The twin: So apparently all the emo punk rock boys that are in bands wants to make out with Johnny Depp.
Me: Because of...the eyeliners of doom in Pirates of the Carribbean? Christina Ricci? Fear and Loathing?
The twin: Because they all have big gay crushes on Tim Burton.
Me: Ah. Yes. It all make sense now.

"There’s a comfort blanket to depression. It can be very comfortable. You get a lot more sleep when you’re depressed."

Jag har suttit i Stockholm och skrivit hela helgen. Jag har saknat min kaffekokare och mitt Internet men där fanns å andra sidan Coffee Cup och Sidewalk Express runt hörnet och när jag ville ta en paus kunde jag bara gå ut och sola mig i Kungsträdgården. Jag köpte med mig juice från ett närköp och det var lugnt och nästan spöklikt tyst i byggnaden där lägenheten jag lånade ligger och inget som distraherade från skrivandet och Dean The Laptop klarade tågresan bra och enda problemet var väl att jag levde på fil och cornflakes och dragé-egg eftersom vem orkar laga middag?

Ibland förvånar det mig hur många sinnen som är inblandade när man skriver. Att skriva påminner mig om hur jag antar att det är att spela ett instrument. Det är därför jag avskyr att klassas ihop med sk språkpoliser bara för att jag har läst språk själv. Prescriptive grammar, rätt ordföljd och, säg, constituent analysis har ju mycket lite med intressant skrivande att göra. Man måste kunna vissa grunder för att kunna skriva bra, ofta genom att öva så mycket att man kan använda dem utan att tänka för mycket på dem, men resten, resten är musik som strömmar genom blodet och ut genom fingertopparna.