"That’s how you’ll end up, Mr Bell. If you let yourself love a wild thing. You’ll end up looking at the sky."

*hugs antidepressants*

Så. Jag känner mig bättre, mycket bättre. Men nu är det förstås den där fucking jävla fra-omröstningen på onsdag. Den riksdagsledamot jag har, well, en personlig relation till skall rösta nej, så några hetsiga diskussioner av typen "You're all a bunch of bastards!" har jag inte varit med i. Även om det kanske hade varit skönt att få skrika av sig lite. Det är bra att tv och tidningar har börjat rapportera, hur skamligt sent de än kom igång, men särskilt givande eller uppmuntrande har det inte varit att följa. Speciellt inte den tv-debatt jag satt och lyssnade på med nån ungmoderat som skulle rösta ja men mest verkade intresserad av att få det hela att ändå, någonstans, vara sossarnas fel. Det är då man tänker oh dear lord, det kommer verkligen röstas igenom, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om fra