"No blinding light or tunnels to gates of white, just our hands clasped so tight"

Of course men should have more analsex! Of course they should. Nature placed the male g-spot where it is. Not feminists, not some "gay lobby." Nature. Clearly, nature intended for men to get laid good and hard and bent over the nearest available flat surface, on a regular basis.

What actually is questionable though is that when it comes to analsex, men and women are anatomically the same, yet this is mostly ignored by everyone whose job it is to portray sex. There are for example no mainstream hetero-porn that regularly includes scenes with men just lying back and taking it. Huh. Either every single straight porno ever made always run out of time just as they are about to get to that particular position, or it's a conspiracy to keep that kind of heterosexual sex out of the straight man’s book of Acceptable Sex According To Patriarchal Society. Also known as the book on How To Be a Big Pussy.

I happen to think it’d be good for straight men to spread their legs and let someone in once in a while. It's good for reflection on dominance and submission. And maybe it will make them give up this stiff, conservative, almost Victorian view some of them have on sex and masculinity and on allowing yourself to come apart with someone else inside you.

---

Hmm. Sometimes I see men write about gender and violence without seperating between violence and sexual violence. This has bothered me for some time. In this article Pär Ström writes about crime statistics and men and women and there is also a blog (recommended by Ström) here that writes about men and women as victims of violent crimes with all the banality and misconstrued arguments one has come to expect from antifeminists by now: "Behöver kvinnor vara oroliga för att vistas ute efter mörkrets inbrott? Nej, inte det minsta, även om de naturligtvis måste tänka till och vara försiktiga. Kvinnor tillhör nämligen den gruppering i samhället som löper i särklass allra minst risk att bli utsatta för oprovocerat våld utomhus."

Sigh.

I want a lucid discussion about this, I do. Men and women should not have to experience that their problems are seen as less important than anyone elses. If I was Pär Ström I'd forget all about any feminist-bashing agenda (where he has been, well, pretty batty in some of his arguments and most of his "analyses" have been pretty much unintelligible) and instead concentrate on issues where public opinion actually need to change, like for example the issue of men who are abused by their domestic partner and have their stories being more or less laughed off by the public, just because they happen to be male. I would concentrate on that. I would not concentrate on stating how "i riksdagens protokoll från 1990 och framåt nämns ”våld mot män” 24 gånger medan ”våld mot kvinnor” nämns 339 gånger. Ställt i relation till våldsstatistiken kan det tolkas som att riksdagens ledamöter tycker att kvinnors frid är mer än 20 gånger viktigare än mäns frid", because if we're gonna talk semantics, "våld mot män" also goes under the names "våld" or "gatuvåld" or "ungdomsvåld".

But to continue on the discussion of violence in general and statistics and men "being discriminated against", well, see, the thing is that we all seperate between violence and violence. For instance, we all seperate between violence and sexual violence. The latter is a crime with more (but not exclusively) female victims than male. And yes, the latter also gets a lot of attention from media and is the topic of many How Can We Stop This discussions. This is not because violence directed at women is valued as More Important by our society. This is because we all seperate between violence and violence.

Most men in Sweden today would feel differently about being attacked and robbed and being attacked and raped. Most men would feel differently about being hit in the face in a club bathroom and being forced to suck some guy's dick in a club bathroom. Most men would feel differently about being kicked in the head on the street and being kicked in the head in their kitchen in front of their children. I'm not saying being kicked down on the street is something anyone should accept, I'm not even really saying one is worse than the other, I'm saying they are different. Most men would agree with this. So do women. So does society. Even though some antifeminists apparently see this as a form of male discrimination, we all differ between violence and violence.

And it's possible that, had more men experienced rape or the threat of rape, blogs dedicated to report "false rape charges" from around the world - as if to insinuate that people in general aren't aware that there are cases where rape charges are false, which, believe me, people are aware - might have been seen by most men as pretty pointless. They might even have questioned the motives of a blog like that. What do I know?

---

In Scarred on MTV a couple of weeks back, Tony Hawks was featured with the most fucked up clip of the day. Tony Hawks.

Andra bloggar om: analsex, feminism, antifeminism, våld

"Enjoy your party. Happy "Moulin Rouge coming out on DVD!""

Friday night me and J had nice reuinion and watched a lot of Dylan Moran on youtube.

Saturday I was invited over to my favourite couple, E and M, for food and conversation. We cooked a lovely dinner, and by "we" I mean that they cooked and I sat at the kitchen table with a glass of wine and watched them while chatting away about how someone needs to make a Fight Club about girls and how it should contain blood and homoeroticism and all those other things that made the original Fight Club such a brilliant film about men and manliness and anti-heroes. This, as my friends have long ago accepted, is my way of helping out. But they seem to love me anyway and if they ever have a nervous breakdown or their relationship fall apart or they want to discuss the subversive feminist themes in Buffy, I'm the person to go to.

Aww, so this is kinda cute. Apparently Enrique Iglesias usually invite a girl up onstage with him during "Hero" and sings the song to her, but when he performed at G.A.Y this summer he was kind enough to invite up a - superexcited - guy to serenade instead.



And now I'm imagining the guy going home to his boyfriend afterwards:
BOYFRIEND: "So did you have a good time with your friends tonight?"
GUY: "Yes. Yes I did. And I am sorry to have to tell you but I also met the man of my dreams tonight and so unfortunately I now have to dump you so that me and Enrique Iglesias can get married instead!"
BOYFRIEND: "I...see."

I've spent a lot of the downtime on youtube. I also found this great clip of Pete Wentz getting into a fight and falling into the audience at a FOB show. I don't know if you've ever seen Pete Wentz but he's a tiny, tiny guy. I mean, when he's sitting on a sofa being interviewed you always worry if his tiny feet will reach the floor. But apparently he can fight because he's pulled back up onstage again, spitting mad but relatively unharmed. I guess you learn some things in the Chicago hardcore scene.

What did people do for entertainment before youtube?

I'm bored. I need a new My Chemical Romance album so bad my teeth hurt.

Andra bloggar om: dylan moran, enrique iglesias, pete wentz, my chemical romance, namedropping

"Listen, let's have some rules, all right? When sucking my dick, don't stop for any reason except if one of us dies."

I've decided that I'm gonna be a happier, much more cheerful blogger. I've re-read all my latest posts, and it turns out I'm actually a bit of a whiner. So I have decided I will change this and make my blog more gracious and sparkly. I will make this blog into a pulpit of light and love.

• From now on I will only make blogposts when I don't have PMS or am on my period and when I have been properly caffeinated or have taken lots and lots of uppers.

• I'm not gonna read other people's blogs and be all "shut up shut up SHUT UP" in my head anymore. Instead I will remind myself that I don't know this blogger personally and therefore is not allowed to have any opinion about his/her stupid blog. I will remind myself that I only think the blogger is stupid because I'm secretly jealous of him/her. And I will definitely not read all the comments where people exclaim how much they agree with what the stupid blogger said, until I feel like strangling myself with the computer cord. Because why go there?

• I will be more careful in my choice of words when blogging. My blog is rated NC-17 based on it containing the words sex, fucking, fuck, drugs, porn. After some careful consideration, I have decided these words do not represent my new blogging philosophy.
  

• I will stop analysing my depression all the time. I will just push those negative thoughts away because that's not at all what got me depressed in the first place and is also not the most overused cliché ever in the history of the world! Nope. Actually, unhelpful platitudes are the new black. Someone once said to me, "Don't you think that just by acknowledging that you are depressed, you're making yourself into a victim? Wouldn't it be better if you just pretended everything's okay and just kept busy and refused to think?" which I feel is a very good advice and something I will definitely try. I mean, what has thinking ever done for me, really?

• I'm not going to worry about climate change and shit like that, because those kind of thoughts are such downers and only leads to that thing I mentioned above which I'm pretending don't exist. I know that all the world's leading experts agree that climate change is happening and we should worry about it, but I will remind myself that there are still people who tell us not to worry, who tell us "you just keep using that oil and buy that bottled water, because I don't think anything will happen," and even though yes, it makes them seem a little bit insane, they do all seem pretty pleased with themselves. I will let that kind of attitude inspire me.
  
  
• I will stop doing any kind of metablogging. I am too old, and have been blogging too long, and I just don't. get. it. I don't get why the recent fascination for the blogging phenomena has to manifest itself as a desire to make your blogg into something else, something you can sell, or try to transform it into other media. What is that about, really? Are people so afraid they will run out of words that they have to print it and sell it before that happens? Do they all feel frozen in panic when they think about all those words they write being just given away for free online? Does it make them feel like bad, bad businesspeople?
  
  I love blogging. I love the free-for-all, unpublished, informal unprofessionalism of it all. I have read more things online that has changed me than I have in any book or magazine. I love the anonymity and the universal laws that has to apply since national laws are useless and I looove the communal feel of blogs. So see, I'm too old-fashioned for metablogging. I'm an antique. I'm 31 and I've already lost touch with the world.
  

You think I'm kidding about all this, but I'm not. I'll do it. Just watch me. I can be cheerful. I can be fluffy. I'm the little blogger that could.

I also want to point out how long my pigtails are now. I've never been prouder.



Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggosfären, bloggar, memememe

"It's not just my pride, it's just 'til these tears have dried"

1. Nej, jag förstår fortfarande inte hur folk kan förvandla sina bloggar till reklamplatser och tro att andra bloggare inte kommer att reagera. Särskilt som "blogg" för många definieras som just motsatsen till köpta åsikter. Visst, jag kan hålla med om att det är lite kul att se andra "stora" bloggare nu insinuera hur villiga de är att göra produktreklam om företagen bara tar sina förnuft till fånga och skickar dem grejer, men jag kan tänka mig att även det kommer bli ganska tröttsamt och mindre hysteriskt roligt snart. Och sedan kan faktiskt inte allt skyllas på ”den svenska jantelagen,” ungefär som om enbart den svenska bloggosfären tycker bloggare som rekommenderar saker utan att tala om att de får betalt för att göra det är ett problem. Diskussionen om reklambloggar som försöker passera som vanliga bloggar är inte något som man kan avfärda med ett ”ni är bara aaaavundsjuka.” Is everyone a fucking newbie? Netiquette, people. Netiquette!
   
   ETA: OK, frånsett den där Tobias Perssons överflödiga åsikter om skyltdockor och annat dumt i "Debatt" så får nog Blondinbella ändå lära sig att respektera att bloggvärlden kommer ha åsikter om hennes typ av verksamhet. Jag vet inte varför bloggare tror att de skall kunna ropa högt och brett om sin syn på bloggning och sedan enbart mötas av beröm och medhåll av andra bloggare.
   Att Blogga Publikt, bloggfenomenets grunder, Grundkurs A: Blogg är ett självmodererande internetforum och det kommer aldrig någonsin ändras hur mycket man än tycker att folk skall sluta ha åsikter om ens publika blogg.
   
   

2. Ingen har utmanat mig men om jag var tvungen att välja någon av samma kön att ha sex med så skulle jag välja Lyn-Z, bassist och gift med Gerard Way. Come on. I'd pay to see those two get it on.
   
   
   
   
   
3. Har bestämt mig för att undvika familjen i påsk så jag ser framför mig en ganska långsam helg. Tur att E och M bjudit hem mig på lite vin på lördag. Sedan har jag nog några dvd:er jag kan förströ mig med resten av tiden.
   
   Yes. I can still get drunk and watch an insane amouth of Will & Grace on DVD. Therefore my parents' divorce can't hurt me.
   

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfären, reklam, blondinbella, wine!

"I started popping No-Doze. Now I'm hating myself really fast."

Oh dear god, people.

Frågan om man bör kunna tjäna pengar på sin blogg, eller - som vi brukade säga - frågan om man bör tjäna pengar på sitt bloggcommunity, debatterades redan när jag var en wide-eyed, fuzzy blog-newbie i början av 2001, och har alltså inget att göra med ”den svenska jantelagen”. Jag lovar, kritiken är precis lika högljudd utanför bloggsveriges blogggränser som i SVT:s Debatt. Det har heller inte att göra med att "vänstern hatar när tjejer tjänar pengar" eller annat crazytalk.

Man kan - uppenbarligen - tjäna pengar på sitt blogg-communty på en mängd olika sätt. Många är de flamewars som har handlat om sk "stora bloggnamn" som helt enkelt ber sitt bloggcommunity att ge dem pengar. Diskussionerna ser alltid ungefär likadana ut. På ena sidan står de som säger att om folk nu vill ge nyss nämnda bloggnamn pengar för att köpa en ny laptop eller whatthefuckever, vad är då problemet med att be dem göra det? På andra sidan finns vi som menar att om man nu är en stor, populär bloggare med en massa minions som gillar ens blogg och kanske ser upp till en, så borde det tillhöra god bloggnetikett att aldrig försöka tjäna pengar på just detta faktum. Bloggnetikett är den rådande meningen vad som är ok och inte inom ett internetcommunity, som till exempel att man inte plockar bort kommentarer bara för att de inte håller med en om det man skrivit, eller att den första som jämför sina meningsmotståndare med nazisterna automatiskt förlorar hela diskussionen. Jag skulle säga att den rådande bloggnetiketten är att man inte kan ta emot pengar för att nämna olika produkter på sin blogg utan att tala om för läsaren "jag får betalt för att skriva det här", och samtidigt mena att man är en helt vanlig bloggare som säkert skulle ha "använt sakerna ändå." Bloggare gillar inte att bli manipulerade. De flesta som blivit påkomna med någon sorts lögn i ett bloggcommunity får byta pseud.

Diskussionen handlar alltså inte om hur samhället eller lagboken eller ens någon utanför Internet ser på en bloggare som t ex Blondinbella, utan hur den övriga bloggosfären gör det. Det handlar inte om att en person tjänar pengar, utan om att en person tjänar pengar på ett alldeles speciellt internetfenomen som många dessutom ser som precis motsatsen till just köpta reklamplatser. Väljer man ändå att göra sin blogg till en reklamplats, fine. Men man väljer det faktiskt. Och ser man verkligen inga som helst problem med att göra det, så, tja. Övriga bloggvärlden kommer antagligen att ha synpunkter. Blogg är ett självmodererande forum, och bloggare kommer alltid ha åsikter om andra bloggares bloggar. Inga "jag gör faktiskt vad jag vill på MIN blogg" i världen kommer att ändra på det.

Läs även andra bloggares åsikter om reklam, bloggosfären, bloggar, blondinbella

"Why wasn't I your girlfriend, queer bait?"

Jag har surfat runt på bloggar. Det skulle jag inte ha gjort.

Så Petra Östergren skriver en debattartikel om hur feminismen sedan länge haft interna diskussioner och intern kritik, om hur det är ett måste för att feminismen skall utvecklas och vara den levande och partifärgsöverskridande filosofi den är. De flesta av oss vet att att vara feminist innebär lika många hetsiga diskussioner med andra feminister som med antifeminister, och anledningen är att vi är så olika och tycker så olika och det är bra. Petra gör vant och enkelt en skarp analys av vad feminismen är som vida överstiger Pär Ströms "analyser" av feminism, men på sin blogg uppträder Pär Ström som om det är första gången han någonsin sett intern, feministisk kritik förut. Det är det i och för sig mycket möjligt att det är, han verkar ju ha sovit Törnrosa-sömn under hela tiden då feminister högljutt kritiserade de traditionella könsroller som höjer upp mammarollen och fullständigt nedvärderar papparollen, så....

Antingen så tror Pär Ström faktiskt på allvar att feminismen började vara självkritisk och föra interna diskussioner först när han själv dök upp, vilket ahahaha hahaha hahaha haaaaaaahaha. Eller så är detta en del av strategin: Först tvinga feminismen att försvara sig mot olika påståenden som han gör i olika tidningar utan att presentera bevis, som t ex att en massa kvinnor idag tar jobb från män som rättmätigen är deras, medan hans anhängare gnäller över att feministerna är "rädda" och att det är därför som de taskigt måste påpekar alla hans faktafel precis hela tiden, vilket raskt för oss vidare in i The "Pär Ström Made A Difference" Era, varvid retoriken är att alla feminister som säger vettiga saker plötsligt egentligen inte alls borde kallas feminister utan snarare "humanister", precis som Pär.

What a fucking waste of time.

"I feel the way bank robbers must feel just before they go out on that last big job that ends up getting them all killed. That is to say, optimistic."

Jag har varit sjuk, vilket betyder att jag inte duschat på tre dagar och inte varit online på ungefär lika länge. Internationella kvinnodagen spenderade jag ihopkrupen i en febrig, patetisk boll framför TV:n, men de visade bara sport ända fram tills melodifestivalen började, och jag äntligen somnade.

Men nu har jag piggnat till lite och feministen i mig ser ut att ha vaknat till liv också - feministen i mig är annars, ärligt talat, ganska lat; hon kan sova långa perioder i sträck och de flesta mornar är hon bara en useless, coffee-craving zombie som blänger ointresserat på allt och alla - och jag har just ögnat igenom en mängd artiklar och blogginlägg om 8:e mars. Efter ett tag började det dock rycka okontrollerbart i höger ögonlock varje gång jag stötte på meningarna "jag vägrar se mig själv som ett offer" och "jag är inte så politiskt korrekt."

Det är en ny slags tic, tror jag. Framkallad av en överexponering av uttalanden som folk gör med stolthet i rösten men utan någon som helst efterföljande förklaring av vad de faktiskt menar.

"Everybody from The Matrix called. They want their coat back."

the twin: So I'm doing all this history research at the moment. Did you know that the most recent case of the bubonic plague was about three months ago?
me: Whoa.
the twin: The patient was told it was nothing serious and sent home.
me: Well, that could be because IT'S A 17th CENTURY DISEASE!
the twin: Yeah, but do you really want to be the doctor that missed that your patient had the Black Death?
me: Doctor: "Okay, you seem to have all these plague-like symptoms, not to mention all these big boils all over your body, and so after some extended testing I've concluded that you have the flu."

"Dear MacGuyver, enclosed is a rubber band, a paper clip, and a drinking straw. Please save my dog."

Jag och Johanna möttes vid Odenplan och gick tillsammans till Intiman för att titta på roast. Väl inne i salen och vid våra platser tittade jag mig mycket nyfiket omkring för att se vad det är för typ av människor som betalar 250 kr för att gå på en vilt främmande persons födelsedagsfest. Förutom jag själv, alltså.

Jag är en ganska oengagerad person som lätt blir uttråkad av saker jag förut gillat, så det att jag haft Henrik Schyffert et al som favoriter ända sedan jag var 16 år, det säger något. Anledningen att jag nämner det är för att förklara varför jag blev lite warm & fuzzy inuti när jag såg Andres Lokko gå och sätta sig längst fram på första raden. Det är rätt trevligt när alla ens ungdomsidoler bestämmer sig för att bänka sig på ett och samma ställe ett par timmar. Awww.

Några av mina intryck från resten av kvällen:
1. Tito Beltran nämndes minst två gånger.
2. Mest handlade roastningarna om olika sexuella positioner. Det tog ungefär tjugo minuter innan man tappade räkningen på hur många personer Henrik Schyffert sugit av.
3. Alla roastade allt på scen, plus allt som befann sig inom en tio meters radie från scen, förutom Kristian Luuk som valde att roasta Henrik Schyfferts son Janne. J:et står för övrigt för "genomfalsk".
4. Fredrik Lindström måste vara den enda person i världen som någonsin inlett en roast med kvantfysik. Fredriks roast var bäst. Jag gillar när folk överskattar sin publik.
5. Alla vill knulla Björn Gustafsson. Och det skulle man ju inte ha något emot att se. Right, boys and girls?

6. Det var absolut en av de roligaste kvällarna som någonsin (antagligen) filmats för dvd. Jag skulle kunna spendera alla mina kvällar på samma sätt.

Att få träffa Johanna var förstås väldigt skoj. Precis innan fanns naturligtvis den där vanliga oron, tänk om vi inte har något att prata om, men efter bara ett par minuters samtal dök ordet "haschplanta" upp i konversationen och jag förstod att isen var ganska bruten. Efter roasten åkte jag och Johanna till söder där Liza och Victor väntade på oss i en urmysig bar. Att träffa dem var också skoj (precis innan var jag lite orolig att vi inte skulle ha något att prata om, men efter bara ett par minuters samtal dök ordet "syskonincest" upp i konversationen och jag förstod att isen var ganska bruten). Sedan drack vi vin och fruktdrinkar och i slutet av kvällen var jag drunkenly in love med dem alla tre, men allra mest med fladdermusdekorationerna på väggarna.

"You know, FOX turned into a hardcore sex channel so gradually I didn't even notice"

Så. Lördag spenderades alltså på ett InterCity tåg med kallt kaffe, senaste numret av Bang och utan några eluttag. När vi slutligen på kvällen rullade in på stationen hade jag och mamma suttit mitt emot varandra och stirrat på varandras ansikten i nästan sju timmar, men vår relation verkar ha överlevt ändå. Söndag spenderade vi på Andy Warhol-utställning vilket vi båda uppskattade, även om jag blev tvungen att förklara för mamma vad, exakt, "Blow Job" betyder.

Ikväll blir det Henrik Schyffert från parkettplats direkt följt av vad som börja likna en bloggträff: Johanna, Liza och Victor har graciously och antagligen mot bättre vetande gått med på att träffa mig och mina tofsar, innan jag åker hem igen på tisdag. Med X2000.

"I've been swimming in a sea of anarchy, I've been living on coffee and nicotine"

I'm writing to you from PRISON. Well, iallafall kan jag berätta att jag för tillfället är instängd, och på obestämd tid. Just nu sitter jag på ett Sj tåg till Stockholm. Jag brukar försöka åka x2000 men denna gången fick jag inte tag i Just Nu biljett så det fick bli InterCity istället. Ja ja, tänkte jag när jag köpte biljetten, fem timmar, det får väl gå.

Ungefär en halvtimme efter att vi lämnat Göteborg gick loket sönder. Det var för ungefär en timme sedan. Så nu sitter vi här och väntar. På ett nytt lok, tydligen. Kanske de glömde att tanka det förra.

Nyss blev jag informerad av en synnerligen ohjälpsam tågpersonal att det inte finns några eluttag på tåget, så jag försöker nu samla tankarna och få litet skrivet innan cappuccinon jag hällde i mig på stationen går ur kroppen och innan laptopens batteri tar slut och ej kan laddas upp igen.

Förutom att det inte finns några eluttag så finns det upplysningsvis just nu heller ingen el på hela tåget. Resturangpersonalen kan inte längre sälja varmt kaffe, och det börjar ärligt talat bli lite kallt i vagnen.

De meddelade oss just i högtalarna att allt ljus på tåget snart kommer släckas ned, och att högtalarsystemet då inte längre kommer fungera. Så då kommer vi alltså sitta här i mörkret och stirra tyst på varandra, alla instängda i våra egna privata tankar på allt vi missar därborta vid tågets slutstation, och nu även utan möjlighet att kommunicera med omvärlden.

Laptopens batteri är nere på 35%. Den här bloggen är min sista länk till världen utanför. Snart kommer även den att slockna.

"Think about someone elses hand clumsily on your belt in the dark. Think it will be okay."

Min mamma har skaffat sig en Facebook sida. Min mamma. What in God's name is going on? OMG, did she just throw a bat at me?

Skall till Stockholm några dagar. På måndag skall jag träffa blogg-Johanna för en two-people-blogg-unification på Henrik Schyfferts 40-års-roast. Sedan blir det nog lite vin och förhoppningsvis lite blogg-Liza till det! Very excited!

Det enda jag inte ser fram emot är att missa Scarred på MTV på söndag kväll. Sist jag såg det skulle en kille hoppa över nåt rostigt räcke med sin skateboard och en lös skruv rev upp ena benet på honom - hud, benmuskel, allt. Mot slutet av klippet var hans ena sko helt fylld av blod. I laughed and laughed and laughed.

Andra bloggar om: Facebook, Henrik Schyffert