"On a steady diet of soda pop and Ritalin"

Striptease har blivit Svensson, säger artikeln. Fast nu skall vi inte blanda ihop begreppen. Med "Svensson" menar man här enbart den kvinnliga delen av befolkningen, absolut ingenting annat. Ingenstans i artikeln sägs någonting om mäns eventuella behov att lära sig pole dancing eller lapdance aerobics för att de också oh-my-gosh skall få tillgång till en "egen och tydlig sexualitet". Är mansaktivisterna informerade? Här är ju ett tydligt exempel på diskriminering av män från alla de fantastiska Kvinnliga Privilegium som samhället formligen öser över unga tjejer, eller hur? Vem står upp för alla stackars förtryckta mäns rätt att "ta fram sin lite vilda, feminina sida"? Var är alla rasande antifeminister? Var är mansupproret? Och var skriver jag på?

Att man fortfarande kan skriva en hel artikel om ett fenomen som lapdance aerobics och någon trendanalytikers analys över vad det säger om samhällets syn på sex idag, och inte ens av misstag nämna att män också kan tänkas vilja strippstångs-dansa för att lära sig "tycka om sin kropp" och "hitta sin självkänsla", well, det säger en hel del om samhällets syn på sex idag.

Efter ca hundra tusen uppmaningar av diverse män under åren att jag borde se objektifieringen och sexualiseringen av kvinnors kroppar så fort de visar sig någonstans, som "den högsta formen av komplimang" och ungefär lika många tusen utrop av att "alla vill ju få vara sexuella objekt i det motsatta könets ögon", så har jag börjat hålla med dem. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Och jag har verkligen, verkligen tagit till mig av det de sagt och ser det nu som min livsuppgift att alltid sexualisera alla män som befinner sig i offentlighetens ljus, hur mycket jag än idoliserar dem så är det deras utseende och deras kroppar som jag i första hand är noga med att kommentera på. Så att ingen av dem någonsin skall behöva känna sig osexualiserade eller oobjektifierade, förstås.

Känns så skönt när man kan hjälpa sina medmänniskor.

"I sing the blues and swallow them too"

(This post contains Merlin spoilers!)


Have watched BBC's Merlin, first episode of second season. To recap:

- Arthur is naked and in bed. Good start, episode!
- A treasure is found. In an eerie grave that shoots darts at intruders. For some reason, everyone's really stoked. Nobody sees where this is going?
- Ah, Gaius thinks the treasure is Bad News. Uther thinks that's ridiculous. For someone who is so often wrong, Uther really has a firm belief in his own judgement.
- Evil character Cedric is Arthur's new favorite manservant and Merlin is seething with jealousy because Arthur is HIS. The dragon has said they're meant for each other and Merlin has spent the show's hiatus picking out curtains for when they get their own castle.
- Arthur, Uther, duty to Camelot, yada yada yada.
- Merlin told Arthur that Cedric is evil and will destroy Camelot. Big, scary monsters invade the city and start to destroy Camelot. Arthur is very confused. Arthur is wondering "who is doing this?" Come on, Arthurs, use that pretty little head of yours!
- I like the dragon. I enjoy his superior smirk. And I like when he uses his claws to point - superiorly - at Merlin. He's called The Great Dragon. I bet he named himself.
- Ending is silly. You should have just ended the way you started, episode. With Arthur naked. Can't go wrong with that.

***

Have also watched first two episodes of Supernatural season 5.

- Dear Eric Kripke. You don't have to pander to the Dean/Cas shippers in every episode, you know. Those people are just icky and creepy. Some of us are still in this to see two hot brothers share seedy motel rooms.

***

Jag har en ny blogg: Town Bloody Hall. För sådant jag inte orkar blogga om. Det kommer inte vara en blogg för när jag är på mitt mest älskvärda humör. Alla får kommentera, alla får vara anonyma.

"Before the night is through, I wanna do bad things with you"

1.
Anna Ekelund har tydligen "kommit på" att ungdomar i subkulturer kan vara lika osäkra och identitetssökande och oreflekterande som alla andra. Och alla föräldrar som kanske också har vuxit upp med subkulturer och inte tycker det är farligt med tonåringar som vill experimentera med sin identitet eller vill uttrycka sig genom sin stil utan att hela tiden få höra hur knäppa de är av omgivningen, koketterar, enligt den allt annat än toleranta Anna Ekelund, med "sin ytliga låtsastolerans".

Epic. Epic fail.

2.
Varje gång jag hör människor beklaga sig över hur "orealistiska" kvinnliga karaktärer i böcker eller på film är så fort de inte följer den stereotypa normer för vad en kvinna "kan" göra, så kan jag inte låta bli att undra. Om vad de tycker om Harrison Ford. Eller Tommy Lee Jones. Om de verkligen anser att filmer där en 60-årig man kastar sig över sin flera decennier yngre kvinnliga motspelare för att "skydda henne" mot ett vulkanutbrott är så mycket mindre orealistisk än Lisbeth Salander?

3.
Så fort någon frivilligt lanserar medvetet provocerande åsikter som får folk att reagera, så är det alltid ett gäng människor som skall komma in i debatten och förklara för oss andra att mottagandet på de provocerande åsikterna "bevisar" hur den hemska politisk korrektheten har tagit över landet och hur man inte längre "får" säga vissa saker i Sverige idag. Det är naturligtvis inte bara i Sverige de finns, dessa paranoida medborgare som ser PK-maffior och feministspöken överallt i samhället. Storbritannien har dem också, vilket t ex den fantastiska bloggen Speak You're Branes visar.

Hemmafrun Anna Anka förklarar i sin debattartikel varför hon borde vara en förebild - trots att hon inte kan läsa eftersom hon på allvar verkar tro att ingen säger något om Demi Moores och Madonnas yngre män - och hur bra det är att leva i ett land där män inte kan ta hand om sina egna barn och kvinnorna skall ställa upp på sex för mannens skull osv osv. Men precis som vanligt är det inte debattartikeln i sig som är det intressanta utan snarare kommentarerna till och diskussionerna efter artikeln.

Under debattartikeln kan man läsa, ungefär, följande typer av kommentarer: De som naturligtvis påpekar dumheterna och rena motsägelser i Ankas artikel, väldigt många som (med rätta) tror att artikeln är fejk, några som håller med henne för att provocera andra kommentatorer, några som genuint håller med henne, och en hel del som tycker det hela är så dumt att det är kul. Redan vid kommentar 30 börjar någon håna alla "politiskt korrekta" människor som "går i taket" eller kommer gå i taket av artikeln, sedan följer några kommentarer om amnings-Ragnar vars livsval fått så många att se så rött att de inte förstår att det här är en annan debatt, och så någon som runt kommentar 52 börjar svamla om alla "feminister" som börjat "veva upp sina motorer" och därför vill be dem att coola ned sig (även om dessa uppvevade feminister mest tycks figurera i personens egen fantasi), de vanliga galningar som tror att "yttrandefrihet" eller "jämlikhet" innebär att man måste skriva debattartiklar om andra människors utseende och intelligens och kunna tala om för andra hur de borde leva sitt liv bara för att sedan enbart bemötas av medhåll, och sen slutade jag läsa kommentarerna.

Det kan ofta vara så med medvetet "provocerande" artiklar att de i sig inte tillför något nytt eller intressant till debatten men att de sätter igång en diskussion, förd på andra platser av andra personer, som kan göra det. Kristdemokraternas partisekreterare tycker att Anna Ankas åsikter skulle platsa i deras parti eftersom de uppfattade hennes artikel ungefär som att hon, precis som de, tycker det är viktigt att man har "rättigheten att vara hemma i stället för att arbeta." Medan däremot moderaterna i motsats till de allt knepigare och verklighetsfrånvända KD fattat precis vilka värderingar Anka faktiskt står för.

Moderaterna - 1 Kristdemokraterna - Oh. Come. ON.

Pär Ström skriver visserligen en kort mening om att han inte håller med Anna Anka, men sedan inriktar han sig på att beskriva hur han ändå tycker att det är "härligt" med någon som "vågar" gå emot det politiskt korrekta folkhemssverige på det sättet hon gör. Pär Ström har ju gjort sig en bloggkarriär på att kritisera feminismen för att enbart lägga skulden för ojämställdheten på männen när även kvinnor upprätthåller könsrollerna (duh) och kan förtrycka, men när nu just en sådan förtryckarkvinna dyker upp som serverad på ett silverfat framför honom, då missar Pär Ström att ta tag i ämnet. Kanske hon inte passar in i hans problemanalys eftersom hon definitivt inte är feminist och han därför inte vet hur han skall kritisera henne, men är det någon som tvivlar på vilken typ av inlägg han och andra antifeminister hade skyndat sig att skriva om någon person som kallade sig själv för feminist hade sagt att män är djur alla "riktiga män" är värdelösa pappor och att inga kvinnor skall behöva betala för sig själva?

Så det är tur att det finns andra än Pär Ström som skriver om de här frågorna, när det nu visar sig att det intressantaste för honom inte är att passa på att uppmärksamma den hemska synen på män i debattartikeln utan istället koncentrerar sig på när - oh när - feministerna kommer beskriva Anna Anka som en "könsförrädare."

2 dygn senare och den enda som använt ordet könsförrädare i samband med Anna Ankas artikel är fortfarande Pär Ström.

(Sedan måste man ju bita sig i tungan för att inte kommentera på signaturen "Erik" som på allvar verkar tro att någon 2009 inte har hört antifeministernas *ZOMG* favoritord "Feminazis" förut. Jag menar, vi har ju alla vid det här laget accepterat att i princip inga antifeminister har den självkontroll som krävs för att inte åberopa Goodwin's Law så fort de skall uttala sig i en feministdebatt, ibland redan i bilden till själva debattartikeln, men att de fortfarande tror att denna jämförelse mellan feminismen och nazismen på något sätt är clever säger mer om deras vana att argumentera på Internet än något annat.)

Nåja, det ju som sagt tur att det finns andra som kan ta över där de som kallar sig "äkta jämställdhet"-kämpar fumlar bort sig, andra som kan beskriva vad exakt i Ankas, eh, "härligt politiskt inkorrekta" sätt att se på män och kvinnor som faktiskt är så motbjudande.

Samt alla kloka feminister. Som t ex Hemliga morsan. Och Gustav. Och Liza.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, anna anka, antifeminism

"State your name and how long you've been without coffee."

Så? Vad har jag gjort medan jag varit awol? Jag har varit i Stockholm och träffat Skräphögen och vi satt på ett cafe i Hornstull och pratade om bloggnetikett tills den BÄSTA GRILLADE MACKAN I HELA VÄRLDEN kom in och nu kommer jag inte ens ihåg vad cafet hette, antagligen för att jag blev distraherad av den BÄSTA GRILLADE MACKAN I HELA VÄRLDEN.

Jag har också tittat en del på TV. Höjdpunkten var Lyxfällans premiäravsnitt när de skulle hjälpa en kvinna som inrett sin 27 kvadratmeter lägenhet med hundratusen rosa porslinssaker och trädgårdsstatyer - som hon sparade för när hon träffade drömmannen med tillhörande trädgård - medan Charlie och Mattias satt chockade bland alla kristallvaser och gosedjur i rosa klänningar och försöka förstå vad det var som pågick.

Bäst verkade de som vanligt förstå varandra. De ser alltid så tillitsfulla ut när den andre pratar. They should just OMG get married.

Hmm. Ja. Sen har jag suttit vid Internet en del också:

1.
Personer (ofta generation något äldre) som fortfarande använder ordet "alfahanne" i den här kontexten är alltid lika kul. Lite som att läsa en arkaisk text i nutid form.

2.
Jag inser att många antifeminister hänger på samma men's rights forums och att det därför inte är konstigt att så många av dem kommer med samma argument och samma hänvisningar till samma källor i en ständig upprepning. Det var till exempel inte så länge sedan Joakim Ramstedt helt enkelt bara plagierade ett brev som cirkulerat på nästan alla dessa forum och gjorde det till sin egen newsmill-artikel så att man skulle tro att han själv hade studerat de undersökningar som togs upp. Med jämna mellanrum dyker det i antifeministiska sammanhang också upp okritiska hänvisningar till en viss undersökning: Eugene Kanins studie om falska våldtäktsanklagelser som han genomförde under 80-talet i en liten stad i Indiana.

Kanin har hållit den stad han gjorde sin studie i hemligt vilket betyder att ingen har kunnat göra om studien och verifiera den. Hans studie undersökte 109 fall under tio år och kommer fram till exakt 0% bevisat falska våldtäktsanklagelser och 41% tillbakadragna anklagelser, alltså där anmälaren under polisutredningen ändrat sig och dragit tillbaka sin anmälan (recantation). Det är viktigt att notera, något Kanin även själv säger. Men signaturen Tommy Sandström har i sin newsmillartikel inte brytt sig så mycket om det.

Han skriver också här att ”alla är att betrakta som oskyldiga tills dess motsatsen är bevisad. Att kalla alla utpekade män för FÖRÖVARE menar jag inte är i överensstämmelse med västerländs rättstradition” men visar sedan mycket mindre intresse för rättsäkerheten i sin egen artikel där en hänvisning (om man kan kalla att uppge forskarnas namn för "hänvisning") till en studie om misstänkta falska våldtäktsanmälningar tappar just ordet ”misstänkta”.

Nåväl. Andra har kritiserat metoden Kanin använder och även metoden som poliserna använder i utredningen (polygraphmetoden är förbjuden i USA). Det Tommy Sandström framförallt missar att nämna i sitt tvärsäkra påpekande om antalet falska våldtäktsanmälningar är att andra studier i ämnet som har använt andra underlag och andra metoder har kommit fram till andra siffror. Studier på det här området kan ha sinsemellan extremt olika resultat. Tillräckligt olika för att det i alla fall skulle få någon form av nick ifrån artikelförfattaren och de övriga i kommentarerna som verkar kräva "objektivitet" och "vetenskaplighet" mest från ena sidan i debatten.


"saklighet är en underskattad feministisk strategi"
Gertrud Åström - jämställdhetskämpe