"I've been swimming in a sea of anarchy. I've been living on coffee and nicotine"

There's this scene. A few minutes into the New Moon movie, where Robert Pattinson as Edward Cullen walks across the screen in honest-to-god slow motion - the camera, Bella and a theatre full of Twilight fans completely focused on just his body in the frame, walking towards us. And that's when an entire theatre suddenly errupted around me in one colletive, lustful "oh!" It was last night, and it was my very first experience with the Twilight-saga-teenage-cult phenomena. And it was kind of magic.

So, yes, last night I went and saw The Twilight Saga: New Moon with a VERY excited E, who I think must have had ten Edwardgasms during the movie, and a theatre full of very excited and hormonal teenage girls. Because it's kind of impossible to talk about New Moon without mentioning teenagers and hormones. And last night I was surrounded by them both, and they were going "oooh" and even breaking out in spontaneous applause whenever one of the two male leads took their shirts off.

I didn't see any gender equality in this film. The girls on screen were all fully dressed, all the time. This was not about the film makers realising that half the world is female and it's the new millenium and we're all supposed to be kinda feminist now and so maybe in between all the gratuitously shots of half-naked women being half-naked for no clear purpose there should be at least one undressed guy so the movie won't seem too obviously sexist. Nope. This movie had no such equal opportunity undressing rule. This movie was all about soft skin stretching over hard muscles, pouty boy-lips and six-packs.

When I was a teenager they still told us the lie that girls' brains are wired so that they are more attracted to inner qualities like a nice personality and warm eyes, than biceps and naked skin. They said girls weren't really into the visual stuff, like boys were. Which is why I enjoyed sitting in that audience of hormonal teenage girls last night. Even though the film itself wasn't very good.

No, I didn't like New Moon. But that's okay, because it wasn't made for me. I haven't read the books, I barely remember the first film, and I didn't get everything that was happening on the screen. To me it was an unforgivably over-the-top Mary-Sue-ish movie with a lot of bad, bad lines in it. But I think half of the audience went home afterwards and got themselves off to the image of Robert Pattinson's low-riding pants and sharp hipbones. And for that kind of fan service I would still give the movie a 5 out of 5. Gladly.


After the movie we met up with E's boyfriend M at a pub after and for some dumb reason he and I got into a discussion about my depression of all things and he really enjoys a heated discussion and so he pushed me too hard and I broke. Ow. But we hugged it out so it was completely fine. I just really fucking hate crying in public. Crying is what you do when you're on your own where noone can see your stupid tears dripping down your cheeks and pooling in the dust on the floor.

"Can a woman really be mayor? Or will she just menstruate all over the city?"

Det retar verkligen antifeministerna när vissa höga poster skall tillsättas på poster eller inom organisationer som varit och är ganska enkönade (t ex EU) och det från olika håll föreslås att man bör titta om det finns en möjlig kandidat som tillhör det underrepresenterade könet, i det här fallet en kvinna. Det är nämligen så att det enkönade tillståndet inte beror på någon brist på kompetetenta kvinnor, och det vet antifeministerna, alltså drar de den korrekta slutsatsen att om man bestämmer sig för att se om det finns någon kvinna som är en lämplig kandidat för en post så hittar man antagligen det. Och på det sättet kan man säga att Pär Ström i den här artikeln har rätt i att könet tyvärr spelar roll. Däremot har han fel i att det är "genushysterins", eller feminismens, fel.

Fördelningen mellan män och kvinnor på styrelseposter i svenska börsbolag är idag 80% män och 20% kvinnor. För tio år sedan var de 96% män och 4% kvinnor. De flesta av oss inser att det inte är slumpen som avgjort att det ser ut såhär, och många av oss tror inte heller att biologiska skillnader mellan könen är den faktor som mest av allt bidragit till den här fördelningen. Vi förväntar oss att de som utser och nominerar kandidater till uppdrag och vissa speciella poster skall ge oss den könsfördelning man kan förvänta sig av ren slump och av ett samhälle som inte tror att en persons kompetens sitter i personens kön. Allt detta, förklarar Pär Ström i sin debattartikel i Expressen, är bevis för det mansförtryck som svenska män lever under.

Pär Ström menar att det är den svenska ”genushysterin” som bär skulden till att könet forfarande spelar roll vid tillsättning av vissa poster. Det är fel, och är baserat på att han anser att vi idag lever i ett land där inga kvinnor diskrimineras pga av kön eftersom det står i lagen att de inte får det och att anledningen att det idag är en sned könsfördelning inom samhällets maktpositioner – något som är lite besvärligt för mansaktivister som driver tesen att det är män, inte kvinnor, som är det förtryckta könet - är för att kvinnor av biologiska skäl väljer att vara hemma och mysa med barnen istället för att slita på de höga maktpositionerna som de stackars männen gör. Men anledningen att kön fortfarande spelar roll, t ex när man skall utse höga poster inom EU eller välja president i USA, är att de här posterna och den här samhällsmakten historiskt sett har varit enkönad eller så gott som enkönad (och nu menar jag den reell samhällsmakt, inte vissa mansaktivisters desperata version av den där mystiska "makten" som de anser att kvinnor har och använder till att manipulera männen med undercover). När man så många år accepterar bara män på de flesta poster i en värld där de inte är och aldrig varit en majoriteten av befolkningen, så blir det tyvärr på det viset. Det är inte feminismens eller "genushysterins" fel.

Det är ert fel.

Pär Ström förklarar i sin debattartikel att han är en kämpe för ”äkta jämställdhet” - där överflödiga truismer så som att kompetens borde vara viktigare än kön, uppenbarligen är ledorden. Det Pär Ström inte berättar i sin debattartikel är att han själv tror att anledningen att 8 av 10 styrelseposter innehas av män, är biologisk. Han anser att anledningen att män är mer framgångsrika i karriären sannolikt beror på en genetisk skillnad mellan könen. Han anser att män startar företag i högre grad än kvinnor inte är en politisk fråga utan beror på att kvinnor "skyr" risker vilket i sig beror på kvinnors gener. Han anser att "feministernas manshat" har svept in i de svenska rättegångssalarna och att det på grund av det idag sitter ett stort antal män i fängelse efter att ha blivit falskt anklagade för våldtäkt och dömda på obefintliga bevis. Han har detta att säga om, eh, skillnad i mäns och kvinnors beteende. Han analyserar - på fullt allvar - en kvinna på pendeltåget som uttalar att hon skulle vilja ha hjälp att lyfta tunga saker, som att feministerna "både vill äta kakan och ha den kvar." Han har absolut inga problem att tänka sig att den kvinnliga dominansen inom socialtjänsten gör att män kan bli diskriminerade då socialtjänstens kvinnliga personal lättare solidariserar sig med mammorna än med papporna vid vårdnadstvister, men har däremot problem att se att mansdominansen (inom, säg, valberedningar) kan göra att de solidariserar sig med andra män och att kvinnorna diskrimineras, utan anger då plötsligt "biologiska skillnader" och "fria val" som orsak.

Pär Ström och hans anhängare får tycka och uttrycka vilka åsikter de vill, ju mer diskussion som pågår i de här frågorna ju bättre, men det är faktiskt problematiskt när generna eller "fritt val" konsekvent anges som orsak till förhållanden som missgynnar kvinnor medan mansförtryck och könsstrukturer, inte naturen, lika konsekvent anses ligga bakom förhållanden då män missgynnas. Och med "problematiskt" menar jag "plain old hypocrisy".

I det här inlägget förklaras det faktum att kvinnor så ofta har den lägre inkomsten i äktenskapet med "om kvinnan har valt ett yrke med låg lön är det hennes fria val. Varför fortsätter kvinnor decennium efter decennium att välja lågt avlönade yrken? Kvinnor måste, liksom män, hållas ansvariga för sina handlingar." Men i nästa inlägg har han plötsligt inga problem att se de könsstrukturer feminister länge påpekat finns i samhället (och som även drabbar män, även om Pär Ström envist hävdar att han bara hört om de strukturer som drabbar kvinnor) och slår fast att "som ett inslag i genusdebatten hävdar jag att det sannolikt inte var en slump att just mannen var ute på farligt område medan kvinnan satt säkert inne i bilen. Det ingår i ett könsrollsmönster där män offrar sig för kvinnor." Att män skulle ha några "fria val" och "hållas ansvarig för sina handlingar" nämns alltså inte här. Att analysera saker på det här sättet, så att det man helt enkelt vill skall stämma alltid stämmer, är ju precis det antifeministernas gärna kritiserar "radikalfeministerna" för.

Man får naturligtvis ha de här åsikterna som Pär Ström har. Men det kan också vara bra att veta vad han faktiskt menar med ”äkta jämställdhet”, "mansförtryck" och "genushysteri" i sin Expressen-artikel.

Alltid bra att reda ut begreppen litegrann.


PS. Läs också Sanna Raymans inlägg här! Och Gustavs artikel här!

"I dropped acid on a Saturday night just to see what the fuss was about"

Kerrang's artikel om MCR gör mig lyckligare än det har rätt att göra. Särskilt det här delen:

"The songs - working titles for the tracks we heard include Black Dragon Fighting Society, Boy Division, The Only Hope For Me Is You, Save Yourself, I'll Hold Them Back, Still Alive, Death For Disco, and Trans Am - are the most raucous, dirty rock 'n' roll gems we've heard from MCR since their 2002 debut I Brought You My Bullets, You Brought Me Your Love.

"Oh, it's filthy," notes Gerard."

*FLAILS*

*

J är helplessly inne i Twilight-serien och jag känner, som hennes bästa vän, att det är min uppgift att spamma hennes mail med alla bad Twilight fanfiction summaries jag kan hitta på Fanfiction.Net:

--"Edward is going through some changes. Changes that will change his life. Changes that will change those around him. Changes, that in the end, need to be changed. But can he find the will to be who he knows he needs to be?"

--"What happens when a masochistic vampire becomes smitten by a drag racing, musical, non stereotypical cheerleader who is reckless? Drama!"

--"When Bella wins a singing competition she gets a 4 year record deal So she meets Edward an ex-boy band singer who is now her producer and the biggest jerk she knows but slowly she starts falling for him and he falls back but 1 problem she's 16 and he's 23."

--"Edward wants bella. He'll do whatever a vampire can do to get her." (Titel: "His sweet seduction")

--"Bella is bullied by Edward Cullen. One day, where there is an accident Bella goes to la Push. Here she finds a huge cliff and decided she doesn’t want to live. She jumps, but does she survive, and who shouted ‘DON’T JUMP!’ even though it was too late."

--"Shy Edward has a crush on his classmate, Bella, but ever since she posed for semi-provocative swimsuit photos in a magazine, he's been torn between his physical feelings, and his disbelief in love."

Osv.

*

Hmm. Det märks en viss irritation ibland feministkritikerna och deras bloggkommentarer. En irritation över ”Var är feministerna? Varför kommer de inte in här där vi diskuterar deras frågor och lägger fram alla de där dumma åsikterna vi vet att de har?” Och det är ju inte speciellt konstig, deras frustration. Här har de spenderat mycket tid åt att måla upp en bild av alla dessa "arga feminister" som "vevar upp sig" så fort de hör någon komma med avvikande åsikter, här har de i inlägg efter inlägg försäkrat sina läsare att ”nu kommer väl alla upprörda feminister komma in här och börjar gapa om manssamhället, hö hö”, här har de i varje blogginlägg, forumtråd eller newsmillartikel förvarnat om att det snart kommer komma in feminister och försöka "tysta" skribenten i fråga - och så händer det aldrig! Ingen mobb med ”skogstokiga” feminister som gapar och skriker och censurerar deras inlägg. Och svaret som de frustrerade feministhatarna själva ofta kommer fram till är att ”De är väl inte VANA att diskutera på en så här intelligent nivå och med folk som VÅGAR säga emot dem.” Vilket ju är ganska fint, att de har sådana höga tankar om sig själva, menar jag.

Nu kan ju dock förklaringen till att de unga bloggläsande feministerna inte lever upp till de antifeministiska bloggarnas förväntningar, vara en annan. T ex kan den vara att de mest välkända feministkritiska bloggarna, som Pär Ströms, mest tycks ägna sig åt att kritisera den på inget vis feministiska kvällstidningsfeminismens konstiga rubriker och vinklar där könsrollerna frodas för att sälja lösnummer, och, tja, inga feminister har antagligen några större problem med det (även om han - för sin egen skull - kanske skulle ägna sig mer åt det och strunta i dumheter som att göra en jämförelse mellan tjejdominansen i den del av den svenska bloggosfären som kallas ”modebloggar” och killdominansen i det globala uppslagsverket Wikipedia). Vi har mycket större problem med alla de kommentarer som gärna hänvisar till "biologi" och vaga "forskningsresultat" de nästan aldrig kan komma ihåg var de fått dem från eller när och som alltid tas på djupt allvar så länge de stöder deras teori om hur OLIKA män och kvinnor är (så länge inte män missgynnas på något sätt på grund av just denna traditionella syn på olikheterna mellan könen - då utbryter det ett jävla liv i kommentarerna) och avfärdas till lalala-land så fort de inte stöder deras personliga teorier.

En annan förklaring kan vara att så många av de feministhatande bloggarna lever i sin egen lilla värld. Fortfarande kan man få höra det antifeministiska ”argumentet” att män minsann har kortare medellivslängd än kvinnor och varför har aldrig feministerna brytt sig om att göra något åt DET? I Sverige ökar männens medellivslängd snabbare än kvinnornas, vilket alltså innebär att skillnaden mellan könen minskar, något som antagligen beror på att jämställdheten kommit så långt som den gjort här och att mäns och kvinnors levnadssätt inte skiljer sig åt lika mycket längre. Så att sitta och påpeka att feminismen ”inte gjort” något för mäns medellivslängd känns mer som vanlig gammal feminist-bashing än en äkta, allvarlig oro för och intresse i att förändra denna skillnad. Man skall välja sina strider och möjligen känns "diskussioner" med just den inställningen ibland inte så givande för de bloggläsande och newsmillsläsande feministerna. En del försöker verkligen strida och resonera och gör det väl, och då menar jag från båda sidor, men det är ändå en droppe i ett ganska stort hav av enbart, eh, skogstokigt feminist-bashing.

Den här bloggaren berättar t o m om hur feministerna avfärdar mäns kortare medellivslängd som biologisk bara för att det är män och inte kvinnor som missgynnas. Jag vet inte vilka feminister bloggaren pratar om men alla som jag hört tror, precis som forskningen, att även om det finns indikationer att kvinnor har vissa medfödda faktorer som skyddar dem t ex mot hjärtsjukdomar i högre grad än män så beror skillnaden mellan kvinnors och mäns medellivslängd till stor del på riskbeteende, levnadsvanor och andra liknande miljöfaktorer. Snarare är det väl så att i den här frågan så är det antifeministerna, de som menar att mäns risktagande beteende är biologiskt nedärvt hos dem, som anser att mäns kortare liv är biologiskt och oföränderligt och inget att bry sig om att försöka ändra på.

"My head is full of voices, and my house is full of lies"

"When I was a student at Cambridge I remember an anthropology professor holding up a picture of a bone with 28 incisions carved in it. "This is often considered to be man's first attempt at a calendar" she explained. She paused as we dutifully wrote this down. 'My question to you is this – what man needs to mark 28 days? I would suggest to you that this is woman's first attempt at a calendar.'"

Debatten om genus kontra kön handlar inte om huruvida det finns skillnader mellan män och kvinnor eller inte. Den handlar inte, som vissa antifeminister gärna vill låtsas, om en kamp mellan de som tror att könen är 100% sociala konstruktioner och baserar detta på politisk korrekthet och önsketänkande (de ologiska och känslomässiga feministerna) och de som enbart använder sig av strikt vetenskapliga bevis när de säger att män och kvinnor har olika biologiskt styrda inre egenskaper (de skarptänkta och kloka antifeministerna). Vad debatten handlar om är något av det mest komplicerade att försöka reda ut när det gäller vad som gör oss till de vi är: Vad är arv och vad är miljö?

"När jag pratar om jämställdhet och feminism för människor utanför den närmaste feministiska kretsen så kommer biologiska, eviga skillnader alltid på tal. Då har jag nytta av en del kunskap om naturvetenskap. Hur är de studier åhörarna känner till gjorda? Det är bra att visa hur svårt det är att dra slutsatser om mänskligt beteende från biologi och hur forskningen påverkas av fördomar. Tyvärr uppfattas detta ofta som om att jag säger att det inte finns några biologiska skillnader alls, vilket kan göra en del deltagare så upprörda att de reser sig och går. Om de biologiska skillnader som "vi vet finns" ifrågasätts, uppfattas det som att all biologi förnekas."

--Ulrika Lorentzi i tidskriften Bang

Jag är enäggstvilling och har därmed en ganska skeptisk inställning till att generna bestämmer mer än miljön vilka vi är och vilka val vi gör. Här är problemet: det kräver ganska lite kunskap att vara könsbiologistisk i den här frågan. Det räcker tydligen med någon sorts hum om ett enda av alla forskningsområden och med att säga saker som ”man ser ju faktiskt att det är skillnad på män och kvinnor" för att sedan, utan något krav på mer vetenskapliga slutsatser än så, dra extremt långtgående och helt efter egen magkänsla ihopsnickrade "teorier" om vari denna skillnad består. Lite mer än så krävs ändå för att uttala sig såpass självsäkert. Det krävs också att man är medveten om sina egna fördomar. Annars sitter man plötsligt där en dag och menar att man är helt objektiv när man säger att just precis fördelningen 80% män i bolagsstyrelserna "antagligen är genetiskt"och att beviset för detta är att forskningen har kunnat påvisa att pojkbebisar är mer intresserade av "mobiltelefoner" (yes, still funny) och att när feministerna säger att det finns könsstrukturer i samhället som påverkar mer än generna gör så är de bara ZOMG vetenskapsfientliga!

Det är ju enklare än enklast att påvisa företeelser som har blivit så hårt kopplade till ett av könen att folk instinktivt känner att de är "naturliga". Kvinnor och män som är feministiskt lagda känner därför en inte obefogad oro för vad som händer om teorier om hur biologiskt olika könen är tas emot med alltför tillitsfullt öppna armar. Rädslan för att om man går med på att det finns vissa skillnader - även de som uppenbarligen finns, som t ex hur psykiska sjukdomar verkar drabba könen på olika sätt - så sitter vi snart i ett samhälle där någon sorts allmän magkänsla, djupt rotad i kultur och tradition snarare än rent vetenskapliga resultat, godkänns som bevis för vad vi människor kommer bli bra eller dåliga på i livet, vem som kommer bli dålig på matematik och bra på att se damtussarna i hörnen och vem som kommer bli bra på att plugga på Chalmers och dålig på att bygga nära, långvariga relationer med sina egna barn.

Ibland kan jag inte låta bli att undra vad könsrollsförespråkarna vill. Vill de verkligen argumentera för en teori om att pappors genetiska uppsättning innebär att de är skadliga för sina egna barn? Varför vill de inte slåss för sin rätt att ses som människor först och som sitt kön sen? Vill de verkligen, enbart baserat på vad vi idag säkert vet om vad som är arv och vad som är miljö, argumentera för ett samhälle där könet bestämmer vad vi är bra på eller inte bra på?

Frink: "In Episode BF12, you were battling barbarians while riding a winged Appaloosa, yet in the very next scene, my dear, you're clearly atop a winged Arabian! Please do explain it!

Lucy Lawless: Uh, yeah, well, whenever you notice something like that... a wizard did it.

Frink: Yes, alright, yes, in episode AG04-"

Lucy Lawless: Wizard!

Vi har ju alla hamnat mitt emot de här personerna på en fest, de som tycks veta väldigt litet om människan och det mänskliga psyket men ändå ogenerat förklarar för omvärlden vad som är Mänsklig Natur och vad som Icke Är Det. Och man blir påmind om A wizard did it-argumentet från The Simpsons ("A Wizard did it" = för att bortförklara uppenbara plot-holes i den övergripande historien så att man får berättelsen i sin helhet att bli trovärdig vilka motsägelser den än innehåller vid närmare granskning), åtminstone när man har de allra ivrigaste könsrollsförespråkarna till middagsbordet eller framför sig under mingelfesten. Om man byter ut "wizard" mot "generna", alltså.

För när man hittar orättvisor i samhället som enklast kan förklaras med en ojämställd maktfördelning i samhället eller med könsstrukturer, men man inte vill förklara det på det sättet, så uttalar man bara de magiska orden att orättvisan "antagligen är genetiskt" och så behöver man inte utreda det problemet längre. Märk dock att detta enbart gäller då orättvisan inte drabbar den gruppen man själv tillhör. Som av magi.

Poof!

"They don't know that we know they know we know!"

Hahahahahahaaaaaaaahahahahahaaaaahaha!

So it turns out that my two closest girlfriends have both, independantly of each other, found my Very Sekrit Blog. Apparently, if you know me and happen upon this blog, it's really obvious that it's me. Apparently, this blog is like a beacon, blinking out in huge neon letters "Hi, this is [insert my real name]'s blog where she is not as incognito as she thinks, come on in everyone!"

And! None of them told me they found it. *looks pointedly at sneaky girlfriends* Well, girls, I think our first fight in 14 years....is going to be a BIG one!

Nah, just kidding. Actually what I think it shows is how much they love me. See, friends don't tell friends they have found friend's Very Sekrit Blog, not after that friend has gone on and on about how very SECRET her Very Sekrit Blog is and how she can't show it to them because it's ZOMG SECRET and a bit silly and sometimes not that well thought-through and she doesn't want them to judge her. That's just good manners.

Anyway, A & J, now that you're here there are a couple of rules I have decided on and that I expect you to follow:
Rule no 1: We don't talk about my Very Sekrit Blog
Rule no 2: WE DON'T TALK ABOUT MY VERY SEKRIT BLOG!
Rule no 3: Now that you have found my Very Sekrit Blog o´Drunken Porn-talk, General Whining & Feminist Bitchrants; pleasedon'tjudgeme


In other news, I didn't know these kind of men existed in real life but I have now spent three very long, very taxing days in the company of David Brent. Yes, I know, it sounds funny.

It's not.

Sometimes things in this world upsets me. But then I just watch this clip a couple of times. And repeat "I am that puppy!" over and over again. And if that still doesn't help, I update my livejournal.