"A palindrome is some kind of elephant, right?"

Joakim Ramstedt, en bloggare som tydligen skriver på en faktabok om radikalfeminism, skriver även lite, eh, "fakta" om abort i det här inlägget på sin blogg. Fast en stor del av själva inlägget (fr o m paragrafen som inleds med "Socialstyrelsen groda" t o m följande rubrik) är inte skriven av Ramstedt själv som man kan luras att tro utan är helt enkelt kopierat rakt av från en text på Ja till Livets hemsida.

Han använder även en bild som Ja till Livet länkar till - även om Ja till Livet åtminstone bryr sig om att förklara att metoden på bilden används vid s.k partial birth abortion, vilket ju är förbjudet i Sverige. I Joakim Ramstedts inlägg verkar däremot bilden få illustrera alla aborter efter vecka 12, även om det t o m står i själva bildtexten att det handlar om partial birth i "late second trimester" (sent i sjätte månaden) eller "third trimester" (veckorna 28-42).

Av Joakim Ramstedts upprörda inlägg får man intrycket av att en mängd aborter - eller "massavlivningar", som han kallar det för - i Sverige sker genom att läkaren drar ut det levande och fullständigt livsdugliga barnet halvvägs och sedan sticker in en sax i barnets huvud och suger ut hjärnan. Kanske känner han inte till den svenska abortlagstiftningen. Kanske han inte vet att den typen av abort inte förekommer i Sverige? Eller, för den delen, att 95% av alla aborter i Sverige utförs före vecka 12?

Kanske han bara tyckte att dessa faktum skulle störa hans inlevelsefulla beskrivning av alla läkare som - och jag citerar ordagrant - tvingas stå "mellan benen på en kvinna med en vass sax och en sug kateter".

Man får naturligtvis ha vilka personliga åsikter man vill om abort, även bloggaren ovanför. Men det som är märkligt är att bloggaren när han får en kommentar som inte håller med honom genast börjar sucka över att "så fort denna fråga kommer upp tenderar folk att bli så upprörda att läsförmågan försvinner." För, ärligt talat, kan man verkligen skriva ett så här super-upprört och faktamässigt felaktigt debattinlägg om vassa saxar och massavlivningar och "berg av oönskade själar", och sedan ogenerat säga till folk som kommenterar att de borde sansa sig?


ETA: Ser att Joakim Ramstedt nu skriver längre ned i kommentarerna till inlägget att jag (eller "den feministiska bloggen" Sleepness som han kallar mig, gissningsvis för att antyda att mitt bloggande har en Dold Agenda) tror att jag har "avslöjat" ett "scoop" när jag påpekade att han kopierat en del av inlägget från Ja till Livet, men personligen kan jag inte säga att jag såg någon scoopighet i det alls. Det är bara lite ovanligt att man klipper in såpass mycket delar av en text i sitt inlägg utan "" innan och efter. Det är Joakim Ramstedt själv som kallar det för ett "avslöjande". Och jag skriver INTE att det gör uppgifterna mindre sanna, som Joakim Ramstedt säger att jag gör. Det har han helt enkelt hittat på.

Han förklarar också att de paragrafer han kopierade och klistrade in som en del av sitt eget inlägg kom från en av Ja till Livets pressrelease och att "Det är det som är meningen med en pressrelease. Att journalister skall vidarebefordra nyheter." Vilket, eh, nog får stå för honom.

Sedan vill jag säga att jag ingenstans beskriver Ja till Livet som kristna högerfanatiker, terrorister och mördare, så om Joakim Ramstedt menar mig när han ryter till om detta så hoppas jag verkligen att han är den enda som läser mitt inlägg på det sättet.

Ramstedt undrar också hur det kommer sig, om abort anse vara en upplevelse som ingen vill genomgå, att "samma kvinnor dyker upp gång på gång på abortklinikerna? Borde de inte ha lärt sig läxan första gången?" Ramstedt skriver sedan: "Men oavsett metod så görs aborter lagligt fram till den 22 veckan i Sverige. Till och med vecka 18 är det fritt fram. Mellan vecka 18 till 22 krävs "särskilda skäl". Precis som det krävs "särskilda skäl" för att få sekretess skyddad identitet i Sverige. Som jag emellertid tidigare visat på bloggen behövs i praktiken inga särskilda skäl alls. En kvinnas påstående räcker. Begreppet "särskilda skäl" visar sig vara mycket subjektivt, beroende vems skäl vi talar om." Vilket tyvärr går att tolka som att han antyder att kvinnor kanske eventuellt inte har så "särskilda skäl" till abort som det låter. Vilket jag hoppas att han inte gör.

Vidare skriver Ramstedt angående information som kommer från vad han kallar den "feministiska sidan": "Själv har jag numera absolut noll förtroende för något som skrivs och sägs från av er feministiska jämställdhetskämpar. Det blir liksom följden då man upprepat ljuger och sprider myter och amsagor. Förtroende fungerar på det sättet."

Nej, att tala osanning och sprida myter är aldrig en bra ide att ägna sig åt om man vill ha människors förtroende. Eller hur?

"Where have you been? I've been waiting for almost half a Xanax."

Yes, I've been absent (not, despite vicious rumours, devoured by any carnivorous zombies), and have mostly been spending my time working working working, watching season six of LOST, thinking hard about season six of LOST, thinking about Jack and Sayid making out on season six of LOST, and inbetween all that doing some reading on gender binaries and masculinity, because deconstructing gender binaries gets me all hot & bothered, and always has. Yes, I know, all the little antifeminist, anti-poststructuralists would have a freakin' heart attack. So shhh.

Anyway. I do have something to offer with this post, a link for y'all. Because somehow I've forgotten to link to this already classic blogpost from Shakesville before. Possibly because I was busy picking on Pär Ström at the time, possibly because I was drunk and depressed off my head somewhere. Who knows.

A definition of the term "rape culture."

Rape culture is 1 in 33 men being sexually assaulted in their lifetimes. Rape culture is encouraging men to use the language of rape to establish dominance over one another ("I'll make you my bitch"). Rape culture is making rape a ubiquitous part of male-exclusive bonding. Rape culture is ignoring the cavernous need for men's prison reform in part because the threat of being raped in prison is considered an acceptable deterrent to committing crime, and the threat only works if actual men are actually being raped.

Rape culture is 1 in 6 women being sexually assaulted in their lifetimes. Rape culture is not even talking about the reality that many women are sexually assaulted multiple times in their lives. Rape culture is the way in which the constant threat of sexual assault affects women's daily movements. Rape culture is telling girls and women to be careful about what you wear, how you wear it, how you carry yourself, where you walk, when you walk there, with whom you walk, whom you trust, what you do, where you do it, with whom you do it, what you drink, how much you drink, whether you make eye contact, if you're alone, if you're with a stranger, if you're in a group, if you're in a group of strangers, if it's dark, if the area is unfamiliar, if you're carrying something, how you carry it, what kind of shoes you're wearing in case you have to run, what kind of purse you carry, what jewelry you wear, what time it is, what street it is, what environment it is, how many people you sleep with, what kind of people you sleep with, who your friends are, to whom you give your number, who's around when the delivery guy comes, to get an apartment where you can see who's at the door before they can see you, to check before you open the door to the delivery guy, to own a dog or a dog-sound-making machine, to get a roommate, to take self-defense, to always be alert always pay attention always watch your back always be aware of your surroundings and never let your guard down for a moment lest you be sexually assaulted and if you are and didn't follow all the rules it's your fault.