"Don't like his baggy jeans but I'm a like what's underneath"

Am back in Sweden again, back to work, and facing the fact that a month of london! the twin! the twin's flatmate! and lazy days of doing nothing but lying on my back staring at the sun is over for this time. So I quickly booked myself a trip to Stockholm this weekend in an attempt to stave off the melancholy. I don't ask that much of life. I just wanna get a little bit drunk, and dance a little to American Boy. And that's pretty much it.

Generally I try to avoid the Internet during Pride-time because of all the “why is there no parade for people who are proud of being straight?” and “I don’t go around pushing my lifestyle into people’s faces” (um, yeah, you kinda do) whingefests. I mean, I love the intra-queer discussions about the power structure within the LGBT movement that’s been going on, but apart from that I avoid all debates because I'm so over reading comments where privileged people come in only to interrupt the ongoing discussion with an irrelevant and frankly pretty ignorant lecture on how they "don't think this tone is helpful if you want to get the straight people who's on your side to support you!"

Sigh.

I'm always surprised how quickly a month can go by when you are off from work. We watched a lot of 30 Rock and The Big Bang Theory and Come Dine With Me and Animal Cops and The Hills, I bought many, many books, and then proceeded to read very, very few of them, we went to Waitrose and had some wine & cheese, I got a little bit obsessed with bad science for a while, we went to The Parlour and had some wine & cheese, we got invited to see Jordan perform at Heaven but unfortunately couldn't go (how GREAT would that have been!!!), we stayed home and had some wine & cheese. In conclusion, a lot of wine & cheese was had.

I also developed an obsession with history, like, pre-dino history. It’s all just so...fascinating, especially if like me you can’t really remember much from your middle school lessons. Not that post-dino is any less so. I have to say, some of the stuff just completely blows my mind. Did you know that genetic research shows that at some point in early human history the human population on earth shrunk to between 1 000-10 000 people, which is the reason why all humans living today are more genetically alike than individuals within any other species! Or that all of human civilization has taken place in what is essentially just a warmer interglacial period within an ice age that has been going on for about two million years now? Of course, we’re kind of messing with all that now with our CO2 levels and all, but. Still. Brrrr.

I love to read about the Bronze Age - it could be my favourite Age! - and especially about the gender equality. Of which there was a surprising amount. Like, in Minoan civilization women were allowed to inherit and own land, get divorced, oversee political matters and compete with men in sports, female priests were more common than male, and women could show their breasts in public. You know, a bit like Sparta expect without the military organisation and the nazi reference.

So, to sum up: I miss London and wish I was there right now.

(Me, the twin, Mike and P having dinner in London 2010 and discussing boys, Take That's reunion and Swedish rent control)

"In theory there's no difference between theory and practice. In practice there is."

Well fuck. This month just flew by and now I need to start mentally preparing myself for going back to Gothenburg and to work and to living alone again and struggling with the bleakness of existance all over again. Oh, I'll be fine, and anyho it's not like I can do that much about it. I mean, it's not like a can just force some nice, left-wing guy with no entitlement issues who thinks I'm funny, who is partial to labradors, who understands that Internet-time is Quiet Time, who will highfive me when I get to the next level in Plants vs Zombies, and who will happily spend an evening re-watching all my favourite Stargate Sg-1 episodes with me while I point out the fabulousness of Dr Daniel Jackson - possibly involving excitedly flapping hand gestures - to fall in love with me and move into my apartment.

Um. Anyway. What I should do is focus on things that make me happy, and not a lot of things makes me happier than feminist hulk, except of course for how I bitterly wish I was the genius writing it. This interview he recently granted to Ms Magazine where talks to them about things like gender performativity, privilege and intersectionality (you know, that thing the French feminists forgot about this summer when they assumed that their white, western perspective is the only one they need to decide what makes up oppression), only deepened that love:

Ms.: When did you first discover your feminist superpowers?

feministhulk (to J): WHICH CAME FIRST, THE JUDITH BUTLER OR THE RADIATION?

J: Definitely Butler.

feministhulk: IN BEGINNING, HULK SMASH FOR LOVE OF SMASH. LATER, HULK REALIZE CRAVING FOR SMASH CAUSED BY HEGEMONIC FORCES WHICH DISCONNECTED HULK FROM SELF. HULK QUESTION SYSTEMS OF PRIVILEGE. SOON HULK SMASH WITH GREATER PURPOSE. CULTURAL MINDFULNESS GIVE HULK SUPERPOWERS OF ANTI-PATRIARCHAL SMASH!

Having just stated how much I love it here in London and how much I'd rather stay here than go back home to stupid Sweden, I must still spend a paragraph or two hating on England, just a little. One thing I always notice about being here is that it seems to bring out the Pragmatic!feminist in me. In Sweden, I tend to be more of the Theoretical!feminist - the idealistic, non-militant, non-activist, completely academic type of feminist. Here, though, I can find myself getting a sudden urge to join some separatist movement, or running around the city with a ski mask painting angry antipatriarchy slogans over every ad I see where yet another undressed woman is standing next to a fully clothed man, or looking like some kind of a Stepford homemaker, or wearing lingerie and going down on some chocolate bar. And I'm not even against sexist ads! I mean, I'm against them, but I'm also for free speech, and I certainly don't want to ban them or anything. Usually, the only thing I want is to know where all the ads with men wearing lingerie for no reason or seductively sliding pouty boy-lips down a magnum ice cream are, wondering if all the people who keep assuring me that we don't live in a society that objectifies women possibly forgot them somewhere. And yes, I know there are ads where men's naked bodies are used to sell or promote products not even remotely connected to said nakedness too, but we're talking norms here, and privilege, and I feel like Britain owe me a couple of millions of those ads.

While England may be more uptight when it comes to smuttiness than Sweden is, it's also a lot less feminist (for example, women have a legal minimum of 6 months paid maternity leave, while men have 2 weeks! Now here's a country who desperately needs a feminist movement!) and the blatantly sexist view on men and women is evident in politics as well as on TV. Basically it's still this conservative country where the working class men and the upper class men are still battling it out between them, where the Male Gaze is undeniably present and one of its consequences - that women a lot more easily than men can achieve fame and fortune from just taking their clothes off in a magazine - is still unashamedly called "girl power". Or, in an even more overt display of cluelessness, refered to as "sexual power".

(British ad with a woman in lingerie tied up with red tape, with the text "Works better without the red tape" over it. It actually went to ASA but was deemed to be not sexist.)

"But the airwaves are clean and there's nobody singing to me now"

Sometimes I get asked about my depressions. Sometimes I even get asked the Impossible Question: What does it feel like?

There are books and movies and music that try to capture the chaos and the crazy and the disconnect and the on-the-outside-looking-in feeling of severe depression and do it well, which I might recommend to someone who would ask. Donnie Darko, for example, though that is a kind of an obvious one. And I think Shortbus does a really good job as well. The Verve, Nine Inch Nails, Amy Winehouse "Rehab", Gnarls Barkley "Crazy" (if you choose that interpretation), Green Day "Boulevard of Broken Dreams". JD Salinger's The Catcher in the Rye, Chuck Palahniuk's Fight Club, Elisabeth Wurtzel's Prozac Nation, Sally Brampton's Shoot the damn dog, Pete Wentz's The Boy With The Thorn In His Side.

Me, I have no way of answering the people who ask me about depression, about what it feels like. I'm neither poetic nor talented enough to come up with any synonyms to describe it. But I can tell them this: The antonym of depressed is "alive".

And then maybe they are able to come up with their own synonyms after that.

"You can't be a nonconformist if you don't drink coffee."

I'm a sucker for stories about Bad Science. Jag älskar att höra människor mycket smartare än mig ge exempel på just sådant och på hur folk - hur mycket de än gillar att helt oironiskt beskriva sig själva som "objektiva" - i allmänhet väldigt sällan har några problem med att sprida denna "vetenskap" så länge forskningen bevisar det som de redan "vet" eller, allra helst, säger att just den gruppen de själva tillhör comes out on top!

Jag inkluderar för övrigt mig själv i bland "folk" här.

Ben Goldacre - som har en Bad Science-kolumn i Guardian - berättar historien om en studie kallad "Promiscuous men more likely to rape" (eftersom det var precis vad studien kommit fram till) som när den nådde allmänheten plötsligt istället fått rubriken "Women who dress provocatively more likely to be raped, claim scientists!"

Även övrigt innehåll var feltolkat i artikeln, i vissa delar så att precis motsatsen till det studien kommit fram till beskrevs som resultatet. Ben Goldacre ringde själv upp forskarstudenten bakom studien, som var upprörd över tidningens feltolkningar, och efter att hon klagade ändrade The Telegraph i sin text, fortfarande med de flesta felen kvar, för att sedan ta bort den, och postade slutligen en sorts ursäkt:

Owing to an editing error, our report “Women who dress provocatively more likely to be raped, claim scientists” (June 23) wrongly stated that research presented at the recent BPS conference by Sophia Shaw found that women who drink alcohol are more likely to be raped. In fact, the research found the opposite. We apologise for our error.

Utan att göra något övrigt förtydligande, och fortfarande utan att korrekt presentera studiens resultat. Ben Goldacre blev inte speciellt imponerad av The Telegraphs ursäkt:

I suppose I should be pleased, but this correction does not scratch the surface. That is not the only thing the Telegraph got wrong. They said that women who drink alcohol, wear short skirts and are outgoing are more likely to be raped. This was a litany of errors, on a very sensitive issue, based, laughably, on an unfinished dissertation by a masters student. 

The Telegraph missförstod inte bara studien så grovt att motsatsen rapporterades som sanningen utan skiftade dessutom effektivt över skulden för våldtäkt från männens beteende till kvinnornas beteende, på ett sätt vi är tämligen vana vid att se vid det här laget - eftersom artikeln först då passade in i den rådande diskursen om vad vi redan "vet" om lättklädda, flirtiga kvinnor och våldtäkt.

(Ironiskt nog presenterades studien tillsammans med en studie som visar att "men have less sympathy for and tend to blame a victim of rape more often than women".)

OK! Fler exempel! Vi kommer väl alla ihåg i våras när en forskare skrev en artikeln i The Daily Mail under rubriken "Sorry, men ARE more brainy than women!", vilken sedan tog ett par varv genom bloggvärlden? En artikel som sa att då hans studie bevisar att män är överrepresenterade bland de som har de allra högsta poängen på IQ-testen så är det därmed även bevisat att mäns gener - och inget annat - är anledningen till att de är överrepresenterade bland yrken som professorer, verkställande direktörer och högt uppsatta politiker. (Läs om the bad science här, här och här och missa inte de smarta kommentarerna.)

Forskaren bakom såväl studien som Daily Mail-artikeln, Richard Lynn (som är mest känd för att på samma sätt även "bevisat" vita människors genetiska intelligens över svarta människor), anser i sin artikel att kvinnor som gnäller på att det finns för få kvinnor på höga tjänster inom forskarvärlden - jag antar att han med "gnäller" menar de upplevelser kvinnor har av att exkluderas eller inte behandlas på samma sätt enbart för att de inte tillhör den manliga normen - nu kan sluta med detta då hans studier på IQ visar att mäns överrepresentation inom dessa yrkesområden är rättvis och naturlig. Han erkänner visserligen att flickors bättre skolprestationer än pojkarnas verkar tala emot resultatet av hans studie, men menar att detta beror på att skolan värdesätter flit istället för nedärvd intelligens (det hade, admittedly, passat hans teori om mäns medfödda kompetens för vissa toppjobb bättre om verkligheten varit så att pojkar generellt gjorde bättre ifrån sig än flickor även i skolan, men, alas, inte ens forskare kan få allt de vill ha).

Och, för det måste ju nämnas, att ett test skapat av vita män bevisar att det är just de vita männen som är bäst lämpade (in da brainz!) att sköta samhällets alla toppjobb inom allt från forskarvärlden till politiken, är ju lite roligt. Även om det kanske är lite respektlöst att säga det, med tanke på alla de som direkt inkorporerade denna studie i sin teorier om de biologiska och genetiska skäl (eftersom enbart vita män är kulturellt förtryckta idag!) som gör att kvinnor är förprogrammerade att vara underrepresenterade inom vissa områden, även i de fall de inte går att koppla till klara biologiska olikheter mellan könen som, säg, muskelstyrka (även om det finns ett stort overlap mellan könen även på det här området) eller penisstorlek (ok, det kan väl få räknas som en 100% biologisk manlig egenskap - men bara för enkelhets skull, då det finns undantag genom hela mänsklighetens historia även här).

Men en av de absolut roligaste bad science exemplen är - passande nog - den om när BBC News basunerade ut att "Humour comes from testosterone!", baserat på en studie som en pensionerad hudläkare utfört med hjälp av sin enhjuling och som hade publicerats av British Medical Journal - som ett skämt.

BMJs julnummer är känt för sina skämt. Tidigare hade de publicerat en studie kallad  “Surgeons are taller and more handsome than physicians”. Och använde en bild av George Clooney som control.

Hudläkaren fick för övrigt även sin "studie" publicerad i svenska medier, här i SvD, även om deras artikel åtminstone lyckades koppla "aggressiv humor" till testosteron istället för bara "humor".

Mer om teh funneh:

BBC News studiously reported in late 2007 that humor “comes from testosterone.” The article? Based on a British Medical Journal study recording the casual responses of passers-by to a unicyclist. The article notes that little boys had more “aggressive” responses to the unicyclist (trying to knock him over) and young men made the most jokes—typically an unimaginative variant of “Lost your wheel?”—with elderly men’s jokes being less hostile (“Does it crush your bollocks, mate?”). The article also featured a graphic showing the ebb of testosterone in men over time; since young men have the most testosterone and made the greatest number of jokes, the author concludes, testosterone must be the source of humor.

If all you read was the BBC piece, you might think that there’s a clutch of professors somewhere in England taking this theory seriously. In fact, the deliberately hilarious study was published in the BMJ’s Christmas issue, famous for its joke articles. (A study from the previous year was titled “Surgeons are taller and more handsome than physicians” and used a photo of George Clooney as a control.)

The fact that the BBC didn’t pick up on the joke speaks volumes about the mainstream media’s unceasing appetite for gendered potshots. How many of us would really be surprised to see a “legitimate” report linking testosterone and humor?

"This is the greatest case of false advertising I’ve seen since I sued the movie 'The Never Ending Story'!"

Jag har semester och har äntligen lite tid över och har suttit på Starbucks hela morgonen och läst och känner mig glad och avslappnad, så, hey, varför inte ägna ett helt blogginlägg åt them masculinazis?

Det är vanligt att antifeministiska forum handlar om sk "feministiska myter" som antifeministerna menar att feministerna sprider. Men om man ägnar lite tid på antifeministiska bloggar, bloggkommentarer och debattforum märker man snart att det finns ett antal antifeministiska myter som återkommer, igen och igen och igen.

De tio vanligaste antifeministiska myterna (om du själv är antifeminist som läser detta - good for you, more power to you, men gå inte på allt du läser på Internet):

Antifeministisk myt nr 1. "Feminister tror att det finns en "manlig konspiration" som heter patriarkatet där männen träffas och smider planer hur de skall hålla kvinnor utanför styrelserummen och den svenska politiska blogg-toppen!" Eh, okay, det räcker att gå till wikipedia för att förstå vad ordet "patriarkatet" faktiskt betyder, men det tar väl för mycket av deras tid från att sitta och tänka ut argument mot idén om denna, eh, "manliga konspiration" - som att alla världens män OMÖJLIGEN skulle kunna konspirera med varandra mot alla kvinnor när vissa inte ens har tillgång till Internet!! I vad som kan vara den största Straw Man som världen har skådat.
(The antifeminist: "Ha! So there, feminists, that's why your patriarchy theory is stupid!" The feminists: "Um. Th-that's what's stupid?")

Antifeministisk myt nr 2. "Feminister tror att alla män glider fram som på räkmackor i livet." Eh. Nej.

Antifeministisk myt nr 3. "Feminister ylar om ojämställdhet men yttrar ALDRIG ett ord om att värnplikten bara gäller män - eftersom dagens feminister inte bryr sig om ÄKTA jämställdhet och samhället ser mäns liv som mindre värda." Visst. Så kan man säga. Men man skulle också kunna nämna att enbart en snabb google-sökning får fram ett antal uttalanden och riksdagsmotioner från åratal tillbaka om att införa könsneutral värnplikt ifrån, bland andra, det uttalat feministiska vänsterpartiet (läs det här inlägget!), det uttalat feministiska miljöpartiet (länk), uttalat feministiska folkpartisten Eva Flyborg, SSU:s Jytte Guteland och Ung Vänsterns Ida Gabrielsson (länk), osv osv. Överhuvudtaget ansåg de absolut flesta riksdagsledamöter vid en förfrågan år 2007 att Sverige måste införa könsneutral värnplikt (om den allmänna värnplikten skall finnas kvar), i detta enligt antifeministerna så statsfeministiska land!

Antifeministisk myt nr 4. "Ett av de största bevisen för feminismen = mansförtryck är att INGEN bryr sig om att kvinnor idag dominerar bland de som läser på högskola - hade det varit tvärtom hade det gjorts en massa insatser för att ta reda på varför inte kvinnor läser vidare!" Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) som tillsattes av regeringen för två år sen och där bland andra Ebba Witt-Brattström och Isobel Hadley-Kamptz ingår, har fem identifierade problemställningar att titta på. Två av dessa lyder "minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning" och "skillnader mellan kvinnor och män vad avser studietakt, avhopp och benägenhet att avlägga examen". I sina mål, i övrigt lite diffusa om att "främja jämställdhet" och "jämställdhetsinsatser", står det också i klartext att de skall "verka för att särskilt öka mäns intresse för högre utbildning och arbeta för att motverka könsbundna studieval inom högskolan."

Antifeministisk myt nr 5. "Den största skillnaden mellan män och kvinnor är biologisk". Detta gäller alltid -  förutom ibland. De som håller sig till den tycks ha inga problem att glatt och lätt tillskriva kvinnor en massa biologiska egenskaper enbart baserat på hur samhället tycks se ut. Men när mäns biologi kartläggs blir det ibland snårigare. När män till exempel utövar procentuellt sett mer våld än kvinnor så är det enligt samma antifeminister inte biologi. Eller kanske. Fast nej. Det är heller inte, vilket är feminismens utgångspunkt, kopplat till kulturella och historiska skäl och till den manliga könsrollen. Alltså kan man bara dra slutsatsen att männens procentuellt större del av våldsutövningen än deras faktiska del av mänskligheten beror på - ingenting alls. Det finns inga mönster. Allt du ser omkring dig är ren och skär slump. Män är individer. Därför kan generella slutsatser om biologiska förutsättningar bara dras om kvinnor. Samt i de fall de på något sätt går att tolka som "bevis" att allt är som det skall vara med maktfördelningen i världen.

Antifeministisk myt nr 6. "Feminismen behövs inte eftersom ALLT numera är jämställt och det inte existerar några diskriminerande strukturer i samhället idag, förutom att det existerar diskriminerande strukturer som diskriminerar vita, heterosexuella män i samhället idag." Alla djur är jämlika, men vissa mansdjur är mindre jämlika än andra. Denna antifeministiska retorik innebär att när kvinnor som grupp är överrepresenterade i slitsamma låglönejobb eller halvtidsjobb eller vad det nu är som tas upp, så beror det på människors egna fria val och på att kvinnor helt enkelt gör andra fria val i livet än män, och om kvinnor nu prompt vill ha högre lön är det ju faktiskt bara att byta yrkesområde. När män däremot är överrepresenterade i tunga, farliga jobb som gruvor och byggnadsarbete så handlar det enligt samma antifeminister inte alls om människors fria val eller om att män är dumma som väljer dessa yrkesområden, utan om strukturer och om hur män historiskt sett tvingats offra sig för samhällets bästa.

Antifeministisk myt nr 7. "Feminister består av en enda feministisk strömning och deras ledare heter Gudrun Schyman (när hon inte heter vad-det-nu-är-f.d-ordföranden-i-ROKS-heter) och deras styrande dokument heter SCUM-manifestet." Nej, jag skojar inte. Jag har aldrig sett något feministisk forum höja Valerie Solanas till ikonstatus på det sätt antifeministiska forum ogenerat gör. Antifeminister ägnar gärna tid åt att samla ihop diverse radikalfeministiska citat att ställa "feministerna" - vare sig de är liberala feminister eller queerfeminister eller vilken strömning de nu bekänner sig till - de möter mot väggen med, men har ingen aning om ens grundläggande feministiska inriktningar eller vad som skiljer andra vågens feminism mot dagens tredje våg, var dagens relevanta feministiska diskussioner publiceras, eller vad som där sägs.

Antifeministisk myt nr 8. "Ha ha!" (Nelson Muntz style). När feminister, som feminister alltid har gjort, offentligt kritiserar och diskuterar med varandra, så är det genast några antifeministerna (alltså de som inte svimmat av ren chock över att upptäcka att feminister kan ha olika åsikter och att feministiska diskussioner kan komma till slutsatser utöver "män är onda") som börjar ropa att detta är bevis på att feminismen håller på att "implodera". *FACEPALM*

Antifeministisk myt nr 9. "Feministerna styr all media och alla institutioner i Sverige och därför råder det OMG ÅSIKTSFÖRTRYCK för den som är av en annan åsikt än den statsfeministiska." Jag skulle vilja ha en mer vuxen attityd till det här, det skulle jag verkligen - bara misstanken om omg-åsiktsförtryck skall ju egentligen räcka för att ta en seriös diskussion om det varje gång - men snart ett decennium på olika internetforum och bloggcommunities har gjort mig fullständigt allergisk mot alla sorters drama queens, vare sig de gnäller över att de inte får sin pinsamma "din jävla, ackliga feministkärring"-kommentar publicerade på Newsmill eller lägger ut något "GOODBYE FOREVER CRUEL BLOGWORLD" brev på sin blogg efter att ha fått mycket kritik och inte tillräckligt med adoration för sina batcrazy theories.

Antifeministisk myt nr 10. "Det finns inga "normer" i samhället. För jag har då aldrig sett några." En subkategori till denna myt är "både mäns och kvinnors kroppar objektifieras lika mycket och kvinnor gör sig själva till offer när de hävdar något annat." Häromdagen såg jag en dokumentär om den sexuella revolutionen på 60-talet och även om det verkade så trevligt och frigjort i det stora hela så såg jag inte en enda manskropp som poserade för oss i sexuellt syfte under hela dokumentären. Däremot fanns det gott om poserande kvinnokroppar som illustrerade den nya frigjorda tiden, i allt från nyöppnade strippklubbar till Playboy till "vågade" reklamannonser. Sedan dess har mycket litet förändrats. Har man - till exempel om man är en heterosexuell man - aldrig behövt uppleva att allt som på något enda litet vis har "sex" eller "(heterosexuell) porr" som tema, vare sig det är en annons för en sexshop eller någon klubbkväll eller förslag på hur man gör en festlig fest med ett festligt porr-tema eller reklam för erotiska jävla tårtor, alltid illustreras med en kvinnokropp, vilket kön det än på ytan vänder sig till, så kanske det är svårt att förstå vad som menas med "norm" och "objektifiering" här. Det måste dock inte betyda att det inte finns. Just sayin'.


Avslutningsvis, kan inte låta bli att länka till det här inlägget från den feministiska bloggosfären. Ett inlägg om hur det är att vara kvinna och feminist i geek communities:

"Geek communities (particularly, in my experience, geek men) see themselves as outside of mainstream in several ways. They often consider themselves counter-cultural (in the U.S., this seems to be linked to the current trend of anti-intellectualism), progressive, and isolated. Because geeks situate themselves outside of the mainstream, it’s difficult for them to either accept that sexism is a problem in the community (this is so patently obvious, however, that only the most sexist of geeks will not acknowledge it) or that sexism in the community is not a special and different case of sexism. The idea that geek sexism is unrelated to mainstream sexism is related to the Growing Up Geek narrative.

In the narratives about Growing Up Geek, geeks often frame their geekiness as a disability; these narratives make it sound like the vast majority of geeks grow up without any institutional power, even when the geeks in question are white, straight, cis-gendered, abled, middle- to upper-class, and male. The responses to the oft-asked, “Why are geek communities so goddamn sexist all the time?” often begin with the special case of Growing Up (a Male) Geek. The narrative goes something like this: Geeks are smarter than everyone else, and ladies like hot, not smart, so geek men have almost no contact with women until they become adults. They’re socially stunted and bitter about their lifelong rejection by women, so they lash out at women to make themselves feel better. The cause of their sexism is their sexual frustration, not mainstream misogyny, even though many tellers of the Growing Up (a Male) Geek narrative will admit that male geeks often find the hypermasculine standard of our misogynist culture to be an obstacle to their social acceptance."

 Och

"Even the most sexist of geek men is going to be okay with women being around as long as they’re dressed up like sex objects. Too often, women in geek cultures are only welcomed if they are decoration, sexy versions of the the things geek men love, not equal participants or fellow fans. Forever Geek (one of the very few non-feminist blogs I bother with), for example, has, in the just the past two months, posted with glee about female models naked except for high heels and stormtrooper helmets gracing skateboards, a car wash in which women dressed in sexy Princess Leia costumes washed cars, and Star Wars corsets. Geek communities love women, as long as their members don’t have to think of those women as people."