"Wrote it for the ones who want to get away"

It's-the-yearly-post-where-it's-finally-all-about-MEEE!

2010

• Me & the twin & The Best Article On Alien Hunting EVER! Aliens! Hunting! Best! Ever!
  
  
• I februari gör bloggaren Joakim Ramstedt ett melodramatiskt och dessutom grovt felaktigt inlägg om abort och om hur svenska läkare tvingas stå mellan kvinnors ben och döda små barn med saxar i nacken, bara för att sedan sucka över att folk tenderade att bli så "upprörda" och "förlorar läsförmågan" i just den här frågan. Ja, ni läste rätt.
  
  
• I april körs en kampanj om partnervåld som drabbar just män och jag hittar bara feministiska bloggar som diskuterar den mycket problematiska manssynen i kampanjen. Huh. 
  
  
• Den terapeut jag träffat i åtta år BROKE UP WITH ME i juni. Pah!
   
• I juli blev jag tillfälligt besatt av bad science. Det är också det enda - och jag menar från alla år - av mina egna inlägg jag går tillbaka och läser om emellanåt. Länkarna är golden!
  
  
• Efter tio år online gör Internet mig sällan väldigt upprörd längre. Men i augusti gick Pär Ström som förste svenska bloggaren ut med namn och bild på de kvinnor som några dagar innan anklagat Julian Assange för sexövergrepp, eftersom "namnen redan publicerats på Flashback" (facepalm), och jag- well, I lost my cool. Även om jag tror att jag lyckades dölja det ganska väl.
  
  
• I september diskuterar jag fysiska beroenden. Av vilka jag för tillfället bara har ett. But it's a Whopper.
  
  
• I september gör jag ett informativt inlägg till alla de som skriver debattartiklar om feminism och håller betalda föreläsningar om jämställdhet men ändå aldrig har hört talas om tredje vågens feminism. This one's for you, Pär Ström!
  
  
• I've always been sort of hesitant about Alex James but I do think he has a way with words and the comment about how Blur's demos sounded too much like drama school when it should sound like art school is just made of all kinds of awesome!

Men egentligen finns det bara ett inlägg under hela 2010 som någorlunda representerar mig, det här året och det här livet och det är det skrev jag redan i mars. Allt övrigt är mest utfyllnad.

"I'm alright in bed, but I'm better with a pen"

Män/kvinnor som inte kan dricka & ha sex utan att uppvisa sexuella riskbeteenden som t.ex att strunta i andras gränser utan att märka det själva, ska inte dricka & sen ha sex. Alla andra får bestämma själva. Agnes Arpi har t.ex bestämt sig, och har skrivit väldigt tänkvärt om det, vilket jag skulle rekommendera alla att läsa.

Prataomdet handlar om att få människor att börja kommunicera på riktigt, samt om att bryta normer, t.ex normer som bestämmer vem som ska säga nej, även när hon inte menar det, och tänka på alla konsekvenser i universum innan hon överhuvudtaget funderar på att "lägga upp sig" för någon, och vem som alltid ska vara "på" och aldrig får säga nej för att det inte ligger inom de snäva ramar samhället gett honom för att uttrycka sin egen sexualitet. Andra, däremot, anser att vi behöver mer förmanande normer, mer tänkande på konsekvenserna - även för de som inte har för vana att inte kunna hantera andras gränser. Problemet med Wennströms resonemang är att han har en poäng - när man pratar om väldigt unga personer som inte kan förväntas känna till var deras gräns går när de dricker eller gör annat. Inte alla andra.

Vidare skriver Wennström att många av historierna på #prataomdet har det gemensamma "problemet" alkohol + lättvindiga sexuella kontakter, att unga människor lever utan normer om hur man förväntas bete sig och att det fungerar bara så länge man inte råkar träffa någon med "dålig impulskontroll." Wennström menar även att offer för övergrepp bör reflektera över var de befann sig, hur de agerade, under vilka förutsättningar de valde att söka sexuella kontakter. Jag vet inte exakt vad det där sista betyder, men det kan vara bra att påpeka här att människor som blir sexuellt gränsöverskridande när de dricker och ändå väljer att dricka & ha sex inte har "dålig impulskontroll". De har fått lära sig normen som säger att det är den som riskerar att få sina gränser överskridna som måste tänka mest på konsekvenserna av sitt sexuella beteende, inte den som riskerar att överskrida.

Frågan är; behöver vi verkligen mer förmanande normer om "eget ansvar", jag menar, är vi säkra på att det är det som är problemets absoluta kärna?

På SVT Debatt skriver Camilla Lindberg att "vi måste inse att Assangefallet berör och skapar en debatt om sexualitet och sexualitetens gråzoner." Jag håller inte med om något annat hon skriver - hon verkar också mest intresserad av "det eget ansvaret" och har flera gånger upprepat hur alla nu pratar om ifall en sprucken kondom är=våldtäkt och menar att det är ett "slag i ansiktet" på riktiga våldtäktsoffer, men förutom hon själv i Debatt häromkvällen vet jag inte vilka som hon menar pratar om en sprucken kondom på det sättet - men efter att ha läst en mängd svenska och engelska kommentarer och inlägg i  ämnet de senaste dagarna så måste jag ge henne rätt i att det aktuella fallet verkligen klargjort vad en del människor (och nu menar jag inte Assange, people, vi vet fortfarande ingenting om hans inställning) uppenbarligen ser som de allra Gråaste av Gråzoner. Man kan inte se utanpå vad en person tänker inuti, därför blir jag - tyvärr - tvungen att lämna följande instruktion till alla män, inte bara den lilla gruppen creepy internet idiots:

1, Do not put anything inside me while I'm asleep if I haven't told you it's okay to do so. In return I promise I will wake you up before I shove anything inside you as well. I mean, it could be completely okay and even sexy, but the order goes: First find out if it's ok, then do it. And no, nobody cares if it's "not illlegal" in your country, dumbass. 2, Don't fuck me while I'm unconscious without a condom. Definitely don't do it if I didn't want to fuck without a condom while I was awake and perfectly alert. I know, it's a bit of a thinker, but just trust me on this. You may even want to write this down.

< /social skills instruction for dummies >

"If my velocity starts to make you sweat then just don't let go"

Men du, Pär Ström... Jag ser att du ägnat ett helt inlägg åt hur illa du tycker om att "feministerna" så ofta ”förvränger” dina ord. Och det är verkligen inte kul när någon förvränger ens åsikter. Därför tycker jag det skulle det vara bra om du inte fick män som läser till exempel detta inlägg (som du gett rubriken "Visar hon inte entusiasm är det Våldtäkt...") eller din kommentar här, att tro att amerikanska feminister anser att sex där mannen inte lyckas hålla kvinnan nöjd & entusiastisk under hela sexakten är = våldtäkt.

Vad "affirmative consent," som är vad det faktiskt kallas, innebär är att man förväntas invänta någon form av aktivt samtycke istället för att, som idag, invänta ett aktivt motstånd, innan man börjar ha sex med någon. Jag har sett under lång tid att flera av dina manliga kommentatorer menar att mottot "ett nej är alltid ett nej" är osant och opragmatisk då de menar att kvinnor blir sura om de slutar försöka ha sex med dem efter ett nej istället för att bara fortsätta ändå. För just dessa killar måste väl affirmative consent framstå som en jättebra idé? Så att inte allt ansvar läggs bara på dem, utan att även deras partner i ord eller handling aktivt måste visa intresse om det överhuvudtaget ska bli nåt.

Det handlar om att ändra normer. Affirmative consent kritiserar den mansnormen som utgår från att en man alltid vill ha sex och att han som någon sorts vandrande dildo alltid är redo och att det är upp till varje kvinna att stoppa honom om hon nu inte råkar vilja ha sex själv. Affirmative consent utgår istället från manssynen att män vill ha sex när deras partner aktivt visat att de också vill det.

Man behöver absolut inte hålla med om att det här är en bra idé, särskilt inte när man slutar prata normer och börjar prata juridik istället. Absolut inte. Och jag säger inte att jag själv anser att det är något som ska införas. Men man kan ju i alla fall försöka att skildra det på ett sätt så att man kan diskutera det på riktigt och inte skrämmer upp en massa män att tro att ”snabbisar” inte längre är tillåtna eller att man måste upprätta ett skriftligt kontrakt innan man sticker handen innanför någons byxor, eller vad säger du?

PS. En rättelse till: Du skrev i kommentaren ovan att Jämställdisterna ”ägde” debatten i SVT Debatt. Detta är fel. Det gjorde Pauline Neuding. Jag menar, det stavas ju inte ens lika.

PS 2. Är speciellt riktat till Genusnytts kommentarsfält: Det måste kännas fint att idén om att kvinnor ”ofta” anmäler en våldtäkt för att de ”ångrar sexet” dagen efter nu nått TV-studiorna. Nu kanske ni kan sluta beklaga er över att ingen ”vågar” pratar om detta stora rätts-och samhällsproblem i Sverige.

"Everybody hide your body from the scarecrow"

Bloggaren Sady Doyle opponerade sig häromdagen mot det sätt som Michael Moore och Keith Olbermann formulerat sig om de två kvinnor som anmält Assange för övergrepp, och startade därför twitter-taggen #MooreandMe. Efter fyra dagar av att ha blivit överrösts av det hat som det är en väl beprövad Internet-sanning att feminististiska bloggare får ta emot i sina kommentarer så fort de nämner ordet feminism i positiva ordalag, och som hon är tämligen van vid vid det här laget, bröt hon okarakteristiskt ihop.

Online breakdowns har vi alla haft när hatet en sekund blir för mycket att hantera. Jag menar, pffft. Man har dem, förhoppningsvis under friendslock och inte på något publik forum där alla kan se, och sedan går man vidare. Online breakdowns är sällan särskilt intressanta eller särskilt nyanserade och de är definitivt inte objektiva eller intresserade av att vara det, så inte heller Sady Doyles. Men det är något med just hennes breakdown som ändå fick mig att stanna upp:

“Four days,” I said, “and yesterday the trolls kicked into high gear. I mean, I could handle it when they were just calling me a whore and posting the accusers’ names in the comments. I could just delete those. But now they’re creating Twitter accounts, posting rape threats, and tagging them #MooreandMe so that the feed is unsafe for women or rape victims to look at. And posting the accusers’ names, over and over, because one of the things we’re objecting to is that posting the accusers’ names is subjecting them to massive invasion of privacy, you can find their names and home addresses online, and that might get them hurt or even, like, raped, it might get them fucking raped, by some fucked-up dangerous Assange fans, it might make it possible for rapists to find them and rape them to punish them for this. And they’re tagging THAT #MooreandMe, so they can use the protest to endanger the accusers even more, so that the protest will become unsafe for the accusers thanks to the trolls and we’ll stop it. And threatening to hack my PayPal, and threatening to hack Tiger Beatdown. And everyone saying that we believe shit we don’t believe, and yelling and calling me names and calling all of us names, and I always get yelled at and called names, but this is like… the volume is so high.

[....]

What I said, after “THAT’S EXACTLY WHY WOMEN DROP RAPE CHARGES,” very loudly and slapping the table, was this: That’s exactly why Michael Moore tweeting the UNSUBSTANTIATED claim that an Assange accuser had fucking CIA TIES, in an article that NAMED HER, re-tweeting it from Keith Olbermann, retweeting it not just to the hundred thousand people that follow Keith Olbermann but to the over seven hundred thousand people that follow him, GIVING THAT WOMAN’S NAME AND SAYING UNPROVEN DEROGATORY SHIT ABOUT HER to ALMOST A MILLION PEOPLE, that’s why it’s bad. That’s why you never do it, no matter what the case in question is, no matter who the accused is, no matter whether Julian Assange is guilty or not. You never do it, ever, because it happens over and over,

Jag tror inte Assange har våldtagit något. Jag tror överhuvudtaget ingenting om det aktuella fallet. Men när allt det här är över och alla har gått hem så är det vi kommer komma ihåg av de här veckorna den enorma våg av hat som vällde fram ur alla Internets vrår mot två kvinnor som anmält en populär man för övergrepp (de allra flesta av hatarna inte på något sätt mer insatta i detaljerna än någon annan, hur gärna de än ville låtsas att de var det) och hur bekant det tycktes för oss, hatet.

Tack vare några svenska twittrare kommer vi även när det här är över komma ihåg ett initiativ som - till skillnad från wikileaksaktivister och konspirationsteoretiker och feministhatare och men's rights activists och "sexliberala" (nåja) bloggare som verkade tycka att gammal, hederlig slut-shaming eller varför inte rape-shaming när vi ändå är igång är det absolut bästa sättet att undvika att något liknande händer i framtiden - istället tyckte att det bästa vore om vi började kommunicera med varandra kring sex och kring samtycke och kring gränser och kring vår syn på vad som skiljer manlig sexualitet från kvinnlig sexualitet och varför.

"Can we watch cartoons on your television? We need a porn break."

Me: Hey, remember that LJ community that some Americans set up after the 2005 London bombings for people to show support of Londoners "in their time of need", and then actual Londoners started finding it and started mocking it? What was its name?

The twin: It was called "Today I’m a Londoner & Today I Hurt."

Me: OMG yes! That's the one!

Me: I think the community creators felt a bit insulted about all the London-people flocking to it and making fun of it, but whatever. I lolled.

Me: And then the London-people started making their own banners and posted them to the community.

The twin: "Today I'm a Londoner and today I got a day off".

Me: Heh.

Me: I think my favorite is this one.

The twin: What about “Today I’m still hugely phallic!”

Me: And then someone had to ruin it by photoshopping a plane flying into Big Ben and everyone was like: "Meh, you took it too far, man!"

The twin: I also like the one about how dumping a pile of leaves on the railtracks would (and has) caused more disruptions than the terrorists did. "What's your next trick - a fiendish weather control device which makes it rain on a bank holiday weekend?"

Me: Haha!

The twin: After the London bombings I remember this story about an American guy working in a British office, who would bring a gas mask to work every day. And all his british coworkers thought it was crazy. I remember it was used to exemplify the difference in American’s reaction to the terrorist threat after 911, and the Londoner’s after 7/7.

Me: Yeah.

It's been over five years but sometimes I still like to go back to that LJ community and look at it. As a kind of reminder, I guess. Because you really don’t wanna end up being that guy. The one who brings a gas mask to work.

"As for the whole gang-bang scenario, it just couldn't happen. Smurfs are asexual."

First of all:

"I was doing Six Feet Under, and I was playing a gay character, and I had some love scenes that I did on that show. I would go home and they'd be like, 'Yeah, yeah, we've seen the show, we've seen the show, it's good, it's good.' And I got home after doing Dexter and people were just like jumping out of their skin. They're, like, so much more comfortable with me killing people than kissing men. It's not that surprising, I guess. Sad."

-- Michael C Hall on this week's Late Night With Jimmy Fallon


Second of all, have some more links:

Since everyone and Glen Beck is talking about rape laws, I found The Curvature's reflections on Idaho rape law that specifically states that "rape by fraud" can only be committed against someone who is married, interesting.

• The Curvature:
  

  "The second implication is that women who consent to sex with one person cannot be raped by anyone else. The legislation more or less states outright that only married women can be raped by fraud. Because of the specific nature of rape by fraud — that a person thinks sie is consenting to sex with one person, only to find out that the person actually touching hir is another person entirely — this statement very clearly suggests that only married women should be agreeing to any kind of sexual contact at all, and only with their husbands."

(Yes, the gender-neutral pronouns 'sie' and 'hir' are used in the text I quoted above. If that offends you, you are a very very silly person indeed.)

Some people have been blogging lately about Disney's "gender-neutral" movie Tangled.For example:

• The Hathor Legacy:
  

  "Hollywood tells writers that if you make your lead a woman, a black man, a gay person, a disabled person, a poor person or anything but a white born male who’s heterosexual and not disabled and middle class and stuff, suddenly your movie is about being a woman, being black, being gay, etc. It automatically stops being about dragons or saving the world from terrorists or a romance or whatever may have seemed to be the plot, and becomes an “issue movie” about what it’s like to not be a conformist white dude."

• Girl w/ Pen:
  

  "While this has been called a “gender neutral makeover,” it seems to me it is more of a masculinist makeover."

Feminism.com has this post about masculinity:

• Breaking out of the man-box:
  

  "I truly believe that one of the biggest ongoing and mostly neglected pieces of feminist work is convincing men that their liberation is tied up in ours. Tony Porter, co-founder of A Call to Men, was the first speaker to get a standing ovation for this incredibly vulnerable and moving talk about the toxicity and future of masculinity. Tony testifies about a horrifying sexual assault that might be difficult for some people to hear about. "

I'm the first to admit that the particular case being discussed online at the moment from an outside perspective looks like an incompetent tangle of messy mess. But while Pelle Billing thinks that swedish feminists don't understand that, ahem, "tough" american feminists like Naomi Wolf are all laughing - LAUGHING - at us, I don't think Pelle Billing knows where today's relevant internet-based feminist discussions take place:

• Feministe:
  

  "It sounds like Wolf just doesn’t read the internet or do much of anything in the way of research before she suggests that JA is accused of sexual assault because he was texting and a bimbo got mad. It’s embarrassing."

• Jessica Valenti (yes, the very one):
  

  "Let's get this out of the way: Sweden does not have a "broken condom" law."
  
  "The accusations against him and the subsequent fallout reflect our country's overly narrow understanding of sexual assault, and just how far we are from Sweden's legal standard."

• Kate Harding (yes, the very one):
  

  "Admittedly, I don't have as much experience being a feminist as Wolf has, but when I see a swarm of people with exactly zero direct access to the facts of a rape case loudly insisting that the accusation has no merit, I usually start to wonder about their credibility. And their sources. Wolf links to exactly one, an article in British tabloid the Daily Mail."

• Broadsheet:
  

  "The arrest has inspired a great deal of misinformation about sexual assault laws in the scary feminist utopia of Sweden."

• And yet another post by Valenti:
  

  "Okay, I know not everyone is into the feminist blogosphere.  That’s fine.  But if you’re a big name feminist like Naomi Wolf – if you’re publishing books, doing speaking events, and writing articles about the movement and its issues – then you sure as shit need to pay attention to what’s up online.  Because if you don’t, you might end up writing something really embarrassing and offensive, like this."

Third, and last, of all, we all know that no matter what the outcome will turn out to be, all feminist-bloggers who for the last couple of days have tried to tackle the views on consent that's been displayed in various forms here and there, always while simultaneously stating that they don't know anything about what has happened/not happened in this particular case, will all be accused of having "judged him beforehand!" But there's really not a lot I can do about that.

"Does the television make you feel the pills you ate?"

Sims update:

So Justin is still the domestic one, making sure they have food and cleaning up after dinner and working in his garden whenever he has the time while Adam spends the evenings working on his writing skills and having artistically overdramatic hissyfits whenever he’s hungry and the fridge is too far away or something (who knows, apparently no things are too silly for an artistic hissyfit).

I’m seriously thinking about getting Justin a dog so he at least has something instead of the big family I made it his lifetime wish to have with Adam. I bet he would go to a shelters and adopt one of those rescue dog, you know, one that has had a really hard life and was, like, dumped in a lake by its previous owners on the coldest night of winter or something like that, like you see in those Animal Cops shows on TV, where the poor dog is so untrusty of humans that he tries to swim away from the people trying to rescue him and almost ends up drowning but then they get a hold of him and drag him out of the icy water and wrap him up in a towel while he shivers and looks completely terrified even though his rescuers pet him and try to talk soothingly to him and then they bring him to the shelter and he is put in one of those cages where the people who want to adopt an animal can view him and this is where Justin sees him and falls in love with him on the spot. And then when Justin signs the papers the shelter people tell him the whole story of what happened to him which later Adam will kind of wish they had kept to themselves since it's all Justin talks about, for weeks, and he keeps asking Adam what kind of person it is that throws a wonderful and clearly very bright dog like Rocky (the shelter people named him) into a frozen lake, he almost died and the shelter people said he had probably been mistreated for a long time before the lake incident and who, Adam, WHO would do that to an animal??? and he looks angry and appalled and stares at Adam like he suspects maybe he had something to do with it and finally Adam says something like “yes he’s a very nice dog and yes, it's an awful story but come on, he's fine now" and Justin and the dog spends a week on the couch.

Even after Justin has graciously forgiven him, Adam’s lovelife still suffers because of the dog because Justin refuses to have sex him with the dog in the same room and as soon as they close him out of the bedroom he starts whining really pitifully and even though Adam is fine with just tuning the noise out and get it on, Justin is not. So Adam decides it’s time to end this before it starts and he and Rocky have a staring contest over the living room carpet where Adam tries to communicate that if he please please just gives Adam half an hour of quiet time to have a romantic moment with his boyfriend then maybe there will be some nice Treats in it for him, and the dog tries to communicate that the amount of how much he cares about Adam’s sexlife could fit on the head of a pin and what he does care about is keeping his Justin within sight at all times and come to think of it, does Adam really have to live with them at all?

Seriously, when will the Sims people come out with a pets expansion pack for xbox?

####

Oh, hey, I also bring links.

• Has anyone else started to hear that song from the mormon episode of South Park playing whenever they read Hanna Fridén's blog lately? (Hanna Fridén smart smart smart smart, them masculinazis dumb dumb dumb dadumb)

• A favourite feminist blogger of mine, Kate Harding is the voice of reason. Again.

• "Rape charges has inspired a great deal of misinformation about sexual assault laws in the scary feminist utopia of Sweden."
  Broadsheet continues to try to sort facts from fiction.
  
  
• Jessica Valenti: AOL News at the center of “sex by surprise” lie in Assange’s rape case. "She didn’t write anything – just re-posted a random article. For that, she’s a conniving feminist bitch."
  Finally the third-wave-feminists are writing about this!

"Titans will clash!"

Så fort det skrivs en artikel någonstans om hur något problem drabbar just kvinnor, blir Pär Ström sur och skriver skeptiska inlägg om hur "Nu drabbas kvinnor MEST igen!" alternativt sarkastiska rubriker av typen ”NY kvinnofälla hittad – jobb!"

Så fort det skrivs en artikel någonstans om hur något problem drabbar just män, blir Pär Ström glad och skriver inlägg om problemet, och istället för en ny hånfull rubrik av typen ”NY mansfälla hittad – ta hand om sina egna barn!” som man skulle kunna förväntat sig så tycks han plötsligt intagit ett helt annan tonläge.

Ström, som ju gillar att ”anlägga ett genusperspektiv” på allt från matematiktävlingar till hur riskfyllda jobb som, säg, takläggare i USA på trettiotalet alltid innehas av män - eftersom kvinnor genom historien har haft så många försörjningsmöjligheter att de valt bort, och fortfarande väljer bort, alla riskfyllda takläggarjobb varpå männen helt enkelt fått offra sig - kanske skulle försöka "anlägga ett genusperspektiv" på sina egna blogginlägg?


Vidare anser Pär Ström anser också utan att hymla att de allra flesta företeelser i samhället där män av ingen uppenbar anledning dominerar (mediautrymme, styrelseposter, höga chefspositioner, osv) är kopplat till könens biologiska olikheter samt till att kvinnor och män gör olika "val". Han påpekar ofta att om kvinnor absolut vill få mer ekonomisk och politisk makt så är det bara för dem att göra andra prioriteringar i livet: "Om kvinnor vill ha hög lön får de låta bli att välja att utbilda sig till låglöneyrken" och "Det står varje ung människa fritt att välja yrke. Många kvinnor väljer att ta jobb inom vården, trots att löneläget där inte är det bästa. Det är deras val".

Så låter det alltså så fort kvinnors överrepresentation inom vissa låglöneyrken diskuteras. Inga könsstrukturer i sikte. När det däremot diskuteras om mäns överrepresentation inom tunga och riskfyllda yrken så meddelar Pär Ström inte att det naturligtvis står dessa män fritt att utbilda sig till andra yrken, utan nu kretsar hans teorier istället kring samhällsstrukturer som innebär att män genom tiderna ”offrat sig” för samhällets bästa och för det kvinnliga könet, samt kring samhällets historiska syn på män som han anser ser män som en ”förbrukningsvara”.

I det här inlägget förklaras det faktum att kvinnor så ofta har den lägre inkomsten i äktenskapet med "om kvinnan har valt ett yrke med låg lön är det hennes fria val. Varför fortsätter kvinnor decennium efter decennium att välja lågt avlönade yrken? Kvinnor måste, liksom män, hållas ansvariga för sina handlingar." Men i nästa inlägg har han plötsligt inga problem att se de könsstrukturer feminister länge påpekat finns i samhället (och som även drabbar män, även om Pär Ström envist hävdar att han bara hört om de strukturer som drabbar kvinnor) och slår fast att "som ett inslag i genusdebatten hävdar jag att det sannolikt inte var en slump att just mannen var ute på farligt område medan kvinnan satt säkert inne i bilen. Det ingår i ett könsrollsmönster där män offrar sig för kvinnor." Att män skulle ha några "fria val" och "hållas ansvarig för sina handlingar" nämns inte. 


Men mest inkonsekvens hittar man hos Pär Ström nog ändå inom ämnet våldtäkt. På bloggen Genusnytt har han i vad som måste vara hundratals inlägg (sök på ordet "våldtäkt" på hans blogg) uppvisat ett stort engagemang för att föra ut och i allmänhetens medvetande förankra idén om att ett diffust antal män som han kort och gott brukar sammanfatta som "många", idag sitter i fängelse oskyldigt dömda för sexualbrott; att ett feministiskt manshat svept in över våra rättssalar och lett till att det idag absolut räcker att en kvinna andats att hon blivit våldtagen för att en oskyldig man ska dömas; att falska våldtäktsanmälningar är "vanliga" i vårdnadstvister; att falska våldtäktsanmälningar t o m är kvinnors vassaste vapen mot män, till exempel när de vill skaffa sig pengar i form av skadestånd eller varför inte för att dölja en bilkrasch? Han vill skapa ett index över hur svårt det är att vara man och mäta antalet falska våldtäktsanmälningar i relation till befolkningen. Sammanfattningsvis kan man säga att teorin om att ett stort antal av alla våldtäktsanmälningar är falska är något som Pär Ström brinner för, på samma sätt som han brinner för "ÄKTA jämställdhet." 

Därför kan man inte låta bli att bli något förvånad när han plötsligt okritiskt och utan någon särskilt granskning radar upp en lista av våldtäktsfall ifrån olika tidningsnotiser. Bzhuh? Har han glömt att han anser att många av de rapporterade såväl som de dömda våldtäktsbrotten är på falska grunder? Givetvis borde han formulerat sin rubrik ”Pojke gängvåldtogs (eventuellt) av 10 kvinnor” för att bättre reflektera bloggens inställning.

Blogginlägget ovan insinuerar att Pär Ström står på våldtagna mäns sida mot ”feministerna” som enligt honom inte låtsas om att män också kan vara offer för våldtäkt. Men om han nu verkligen vill lyfta frågan om mäns utsatthet för sexuella övergrepp och om kvinnliga förövare, så har han en väldigt konstig taktik att göra detta på. Det är liksom svårt att se hur det skulle hjälpa våldtagna män att i större utsträckning våga anmäla sin förövare, kvinnlig eller manlig sådan, att Pär Ström och hans gäng under så många år och så outtröttligt arbetat på att få allmänheten att tro att de flesta våldtäktsanmälare ljuger.

Min första instinkt skulle vara att säga till alla män som blivit offer för sexuellt våld av en kvinnlig (eller manlig) förövare att se den antifeministiska mansrättsrörelsen som sin fiende, inte sin vän. Men det kan ju naturligtvis vara så att Ström menar att det bara är bland de kvinnliga våldtäktsanmälarna som det är vanligt att anmälaren ljuger om övergreppet, inte de manliga.

Det vore ju mer, om inget annat, åtminstone mer konsekvent.