"JOEY DOESN'T SHARE FOOD!"

Så ungefär ett år efter resten av världen har jag äntligen läst Cordelia Fines Delusions of Gender. Och är nu lite kär.

"Could the sex differences in brain activation be spurious? ...many researchers are now arguing that the threshold commonly set for declaring that a difference is 'significant' just isn't high enough. To illustrate this point, some researchers recently scanned an Atlantic salmon while showing it emotionally charged photographs. The salmon--which, by the way, was 'not alive at the time of scanning'--was 'asked to determine what emotion the individual in the photo must have been experiencing.' Using standard statistical procedures, they found significant brain activity in one small region of the dead fish's brain while it performed the empathizing task, compared with brain activity during 'rest.' The researchers conclude not that this particular region of the brain is involved in postmortem piscine empathizing, but that the kind of statistical thresholds commonly used in neuroimaging studies (including Witelson's emotion-matching study) are inadequate because they allow to many spurious results through the net."

--Cordelia Fine, Delusions of Gender

Först måste jag meddela: Jag tror att det finns vissa biologiska skillnader mellan män och kvinnor.

Det gör neuroscientist Cordelia Fine också. Hon skriver det flera gånger i sin bok. Det hon vänder sig mot är hur man drar långtgående slutsatser om könens så kallade "hårdprogrammerade" (inte förändringsbara) olikheter från studier som inte alls är så otvetydiga - många av vilka är mycket små, eller uppvisar mycket små skillnader, aldrig har upprepats av andra forskare, brister i vetenskaplighet eller helt enkelt bara utförts på det ena könet. Ytterst sällan blir det dessutom stora rubriker i tidningarna av några av alla de studier där inga könsskillnader har kunnat påvisas.

If you map the distribution of scores for verbal skills of boys and of girls you get two graphs that overlap so much you would need a very fine pencil indeed to show the difference between them. Yet people ignore this huge similarity between boys and girls and instead exaggerate wildly the tiny difference between them.

--Robert Plomin, a professor at the Institute of Psychiatry in London

Nånsin hört att pojkars hjärnor är "hard-wired" att intressera sig för fysik och matte medan flickor är lika "hard-wired" att intressera sig för relationer? Det är inte så konstigt. Idén att pojkar och flickor hjärnor skulle vara olika på grund av dessa förprogrammerade, medfödda, oföränderliga könsskillnader har skapat en hel industri av böcker som t ex Män är från Mars, kvinnor är från Venus, The Female Brain och uppföljaren The Male Brain, för att inte nämna en outsinlig ström lösbladssäljande Daily Mail/Aftonbladet/etc-rubriker om varför kvinnor väljer rika män och att mäns hjärnor kan avläsa andra människors känslor ungefär lika bra som en sten. Idag ropas det t o m efter separata pojk-och flickklasser, eftersom våra hjärnor ”lär sig på fundamentalt olika sätt”.

Den kanske mest kända studien och hörnstenen för alla dem som argumenterar för att könsskillnader är hard-wired i våra hjärnor och är anledningen att män gör bättre på matteproven men inte vet hur man läser av andra människors känslor medan kvinnor är empatiska men inte blir professorer, får nog anses vara Baron-Cohens studie av vad pojk- respektive flickbebisar tittar på. Studien gjordes på dagsgamla bebisar och kommer fram till att av en minuts titt-tid spenderade pojkar (som grupp) 51% av tiden med att titta på en så kallad babymobil (hängande leksak) medan flickor spenderade 41% av tiden med att titta på babymobilen. Flickor (som grupp) tittade 49% av titt-tiden på undersökarens ansikte medan pojkar tittade 41% av tiden på ansiktet.

Idén att testa på 24-timmar gamla bebisar var att de då inte kan ha påverkats av omvärldens fördomar om kön. Dock påpekar Fine att den som utförde själva testet och vars ansikte bebisarna tittade på kunde se eller gissa sig till vilket kön bebisen hade, vilket kan tyckas vara en småsak men i forskarvärlden handlar om att säkerställa vetenskapligheten i studien. Dessutom testade man samma bebisar i de två momenten vid olika tillfällen, vilket kan inverka på resultatet. Och även om man vet att vinklar är viktiga för hur bebisar intresserar sig för föremål framför dem så testades vissa liggande på rygg och vissa sittande i mammans famn. En liknande studie som gjordes på dagsgamla bebisar där man tagit hänsyn till alla dessa saker visade inga skillnader mellan hur länge pojkbebisar och flickbebisar tittade på de olika föremålen. Däremot hittade man intressant nog könsskillnader när man testade dem igen fyra månader senare.

"Yes, boys and girls, men and women, are different. But most of those differences are far smaller than the Men Are from Mars, Women Are from Venus stereotypes suggest. Nor are the reasoning, speaking, computing, emphasising, navigating and other cognitive differences fixed in the genetic architecture of our brains. All such skills are learned and neuro-plasticity – the modifications of neurons and their connections in response experience – trumps hard-wiring every time."

--Lise Eliot, an associate professor Chicago Medical School

Genom att redovisa en lång rad forskningar visar Fine att något som verkligen påverkar människors beteende och prestationer är det de förväntningar som finns på oss.

Det räcker till exempel att deltagarna i en testgrupp blir tillsagda att på det mattetest de ska utföra presterar män oftast bättre än kvinnor för att de ska presterar sämre än kvinnorna i testgruppen som inte fått den informationen. En påvisad könsskillnad kan också enkelt gå upp i rök bara genom att forskarna säger till en testgrupp att kvinnor brukar göra väl ifrån sig på testet, eller kopplar testresultaten till färdigheter i typiskt "kvinnliga" områden. Män i en testgrupp som får höra att de ska utföra en uppgift för att mäta "the verbal skills of men and women" presterar annorlunda än de som bara får höra att testet mäter "verbal abilities".

"Forskare på universitetet i Cambridge har visat att redan hos en dag gamla spädbarn är flickor mer intresserade av att titta på ett ansikte och pojkar mer intresserade av att titta på en mobiltelefon – detta utan att forskarna i förväg vet barnets kön."

--"Sluta sträva efter likhet mellan könen" av Pär Ström, Pelle Billing, Carolina Gynning m.fl

Det som är skönt med att läsa Fines bok är att hon även redovisar forskning och påpekar möjliga slutsatser som inte överensstämmer med hennes egen tes. Det gör naturligtvis boken mer intressant än liknande böcker som ignorerar all forskning de inte gillar. Hon är också minutiöst noggrann, och ganska rolig, som när hon faktakollar varenda en av de källhänvisningarna i The Female Brain som Brizendines menar stödjer hennes teori att kvinnors hjärnor är hårdprogrammerade för empati på ett sätt som mäns hjärnor inte är, och finner en lång rad sakfel, misstolkningar och rena överdrifter av de studier (varav vissa bara utförts på ett av könen) som refereras. John Gray och Steven Pinker får förstås också några sidor dedikerade till sig.

Så, eh, det är vad jag egentligen vill säga med det här långa inlägget: Det är en bra bok. Läs den. Om du inte redan har gjort det. Vilket du säkert har.