Del 2 (av 2). Del 1 här.
Ströms nya bok "Sex feministiska Myter" menar ju som bekant att s.k feministiska myter om könen uppkommer och sprids på grund av en okritisk inställning och dålig källkritik hos media och debattörer. Vilket får en att undra om det finns antifeministiska myter om könen, och om de sprids på samma sätt.
Jag tycker att Anna Larsson, i motsats till många andra Ström-kritiska röster som inte verkar ha gjort sin hemläxa, har skrivit bra här om Pär Ströms nya bok, där hon bland annat påpekar: "Pär Ström börjar med att avfärda påståendet att kön är en social konstruktion. Så här skriver han: 'Den som studerar forskning och vetenskap i stället för politiska dokument finner dock att det finns stora medfödda skillnader mellan könen. Dessa genetiska skillnader styr många av de egenskaper som ligger till grund för vårt beteende i vardagen.'
Det beror så klart på vilken forskning man studerar."
Undertiteln på Ströms bok är "Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund." Det låter ju fint och så men öppnar honom för kritik på ett onödigt sätt, då det snabbt blir uppenbart att han själv knappast kan sägas följa detta motto. Till exempel refererar Ström till källor som stödjer det han vill ha sagt, medan välkänd forskning, studier, rapporter och undersökningar som inte stödjer hans uppfattningar eller kritiserar de källor han använder sig av inte bara inte bemöts - de existerar inte (om man alltså skulle trott på bokens vetenskapliga och objektiva anspråk över dens uppenbara politiska agenda.)
I kapitlet "Reflektioner" skriver Ström om hur feministiska myter uppkommer genom att: "Den egna agendan sätts före saklighet" och sedan sprids genom att: "Många journalister refererar rapporter och undersökningar helt okritiskt [...] I nästa steg citeras medierna av samhällsdebattörer, politiker och experter."
Hmm.
Att anklaga "feminismen" för osaklighet och vinkling och att kritisera journalister och debattörer för att sprida myter vidare utan tillräcklig granskning samtidigt som man viftar med sin egen bok, well, det förpliktigar. Och att högtravat prata om "sanningens grund" är att öppna sig för onödig kritik när det man faktiskt gett ut är en debattskrift och inte ett sökande efter en objektiv sanning.
I kapitlet hänvisar Ström till en newsmillartikel där han beskrivit hur feministiska myter om män och kvinnor kommer till och sedan sprids med hjälp av media och samhällsdebattörer och slutar med att uppmana journalister att vara mycket mer källkritiska - särskilt när det gäller "feministiska påståenden". Det ironiska med både artikelns och bokens slutsatser är naturligtvis alla de gånger som Ström själv okritiskt länkat till olika artiklar och glatt spridit vidare det som sägs där utan granskning bara för att de råkat passa hans agenda.
För alla som någon gång har läst Ströms blogg är det slående att se honom prata om mytspridning och faran med att okritiskt sprida påståenden om män och kvinnor vidare. Det hade nämligen gått alldeles utmärkt för Ström att ta exempel på mytspridning från sin egen bloggkarriär. Att han öppnar sig för den här typen av kritik kan nästan bara innebära att han inte är medveten om att han själv gör precis det som han går ut och varnar för.
I januari publicerade engelska tabloiden Daily Mirror en artikel om att unga som säger att de mår dåligt ofta "fejkar" sin psykiska ohälsa. Artikeln plockades även upp av bl.a Aftonbladet. Och av Ström.
Ström tog inte helt förvånande slutsatsen ytterligare ett steg längre och meddelade sina läsare att han tror att det specifikt rör sig om unga tjejer, inte killar, som fejkar att de mår dåligt och att rapporter i media om hur fler unga tjejer än killar uppger att de "mår dåligt" därmed kan misstänkas handla om att unga tjejer helt enkelt bara låtsas mer.
Om Ström hade satsat på att få sin "genusgranskande genuspanel" att granska undersökningen i The Mirror kanske han inte hade behövt gissa vilt i ett ämne han uppenbarligen inte behärskar och där han riskerar att sprida en myt som slentrianmisstänkliggör unga tjejer med självskadebeteende.
Som tur är finns de som, till skillnad från Ström, faktiskt gör någon källkritik innan de postar. Ben Goldacre, författare till boken Bad Science och krönikör i The Guardian i samma ämne, såg också The Mirrors artikel om "fejkande" tonåringar och skrev ett no-nonsens inlägg där han dels granskade källan (Mentaline) samt skrev om problemet med att sprida osäkra myter i mycket känsliga ämnen.
"Mentaline, a young entrepreneur’s new business venture selling online webcam counselling for £50 a session. His previous PR news story was 3 weeks ago: “Teens fake mental health issues to look cool at school” was the headline in the Mirror.Ouch.
This doesn’t feel like a constructive contribution to stigma, or the perception of serious mental illnesses. The figures are also spectacularly unlikely. I asked 10Yetis PR (who say they did the survey themselves) who was surveyed, what proportion of teens responded, what the basic demographics were, and so on. These seem like very serious allegations about a very sensitive issue, and good quality evidence would be nice. They have yet to answer.
Bullshit is a slippery slope. At the top is an okay charity endorsing fatuous PR nonsense as a one-off, and normalising it. At the bottom, the health correspondent of a major national newspaper is standing in a river of sewage, shouting at a million readers that teenagers are malingerers who invent serious mental health problems. All I suggest is that you should think a bit before you step onto the crest."
Bara kort efter att glatt och okritiskt ha spridit denna myt om deprimerade tonåringar länkade Ström okritiskt till en annan Daily Mail-artikel (som för övrigt är från 2007) i vilken den poltiskt färgade konservativa, antifeministiska brittiska tabloiden skriver ett cautionary tale-reportage om tre engelska män som varit hemmapappor och hur detta nypåfunna jämställdhetsivrande slutade i katastrof och med att de förlorade fru och barn och hus och karriär. Ingen form av studie eller annan vetenskaplig metod som visar att detta resultat är ett vanligt fenomen i jämställda familjer finns med i artikeln (faktum är att det finns forskning som visar att jämställda par skiljer sig mindre). Detta hindrade dock inte Pär Ström att glatt ställa upp och sprida myten om hur farligt det är för män att vara hemma med sina barn och att bryta mot de traditionella könsrollerna, vidare.
I ett annat blogginlägg från januari med rubriken "Kvinnor Föredrar Rik Make Framför Karriär" skriver Pär Ström om en studie gjord av sociologen Catherine Hakim: ”Kvinnor vill fortfarande gifta upp sig och föredrar naturligt män som tjänar mer än de själva, visar en ny rapport” och refererar till en artikel i brittiska skvallertidningen The Daily Mail. Eftersom Daily Mail kallar rapporten ny så gör Ström det med. Han reflekterar också över hur feminister nu "kommer tugga fradga av vrede". Även kommentarerna funderar över hur feministerna "nu kommer reagera".
Men studien är inte ny. Det är Hakims rapport, publicerad av konservativa tankesmedjan The Centre for Policy Studies, som är ny, men själva studien är gammal och vad den säger är att de 20% av de brittiska kvinnorna som ville gifta upp sig 1940 hade stigit till 38% på 90-talet. Inga män tillfrågades i studien. Då Ström tycks ha en närmast naiv tilltro till det som skrivs av Daily Mail, och helt okritiskt kopierar det artikeln säger, så får man leta på annat håll efter en kritisk granskning av rapporten:
Här skriver till exempel bloggen Echidne ett utförligt inlägg om Catherine Hakims studie:
“After carefully reading through Hakim's report, I found no new study. She links to her book published in 2000 and to a Polish paper from 2007 which is unavailable through Google. But no new study. Where did the they get that from?
Nowhere, is my guess. My second guess is that anything of this sort (good, juicy stuff about women) will pass through the most rudimentary filters many media sites might have. So now we are going to discuss work Hakim did in the 1990s as a new study!”
”From the article: By the 1990s, the percentage of women deciding to 'marry up' had climbed to 38% - with a similar pattern repeated in the rest of Europe, the US and Australia.
Let's assume that this quote is all true, for the time being. Let's then compare it to that headline: "Women want rich husbands, not careers." Notice anything odd? Thirty-eight percent is not all women, not even the majority of women, but both thisismoneyco.uk and the BBC have happily skipped to much more extreme interpretations, such as this one: "Women still want to 'marry up' and naturally choose husbands who earn more than themselves, a report suggests.”
Hon har även sedan dess gjort ytterligare ett inlägg om rapporten där hon bl.a skriver:
One example of the blinders that we all put on when it comes to gender comes from the Sunday Times article* which on the whole discusses Hakim's non-study quite well (including pointing out that it got rejected by an academic journal, probably because it's not a new study). Yet the survey data the article quotes is based on only surveying women."
Roligaste exemplen på Ströms antifeministiska mytspridning är inläggen som handlar om feministernas manshat, men som vid närmare granskning visat sig vara inget annat än gigantiska strawmen. Till exempel när Ström utan vidare ryckte ett citat helt ur sitt sammanhang för att kunna ställa frågan "Vem var det som sa att feminister absolut inte hyser något manshat?" och sedan verkade uppriktigt förvånad över kritiken han fick för detta tilltag.
Eller inlägget där han lyckades med konststycket att ta en sju år gammal, uppenbarligen ironiskt menad, debattartikel - som genom förslag som till exempel särskilda "mansfria zoner" försökte belysa hur en ensidig våldtäktsdebatt målar upp män som vandrande sexmaskiner och uppmanar kvinnor att förminska sitt handlingsutrymme - på fullständigt allvar och jämföra de som skrivit den med nazisterna, på en och samma gång.
Men ett av de mest minnesvärda inläggen när det gäller okritisk mytspridningar är nog ändå inlägget där Ström ”verkligen rekommenderar” alla att "se och sprida" de ytterst pinsamma klippen där Glenn Beck försöker - och misslyckas - att göra sig rolig på bekostnad av kvinnorna som anklagat Julian Assange för övergrepp, samt påstår att Assange är anklagad för det svenska brottet ”sex by surprise" (ett uttalande inte jättesvårt att kritiskt granska om Ström hade velat), i en tid då hoten och hatet mot dessa kvinnor bäst kan beskrivas som epic.
I sista kapitlet i sin bok skriver Ström: "Man kan fundera på hur sådana här myter uppstår och sprids, varför de gör det, och vilken inverkan de har på samhället."
Ja, visst är det något att fundera på.



