"Women. Can't live with them, can't successfully refute their hypotheses."

Så Carolina Gynning skrev ett inlägg om hur nu när hon vet att hon ska få en dotter, så "öppnar sig en hel rad inredningsmöjligheter” eftersom hon "älskar fjärilar,vimplar, ljusrosa, tyllkjolar osv.”

Bland alla grattis-kommentarer fanns några som undrade varför hon inte kunde inrett hur hon ville även om det varit en pojke, samt föreslog att idén att flickor ska ha rosa och pojkar ska ha blått är lite begränsande. Läs dem här.

Gynning skrev då ett argt inlägg med rubriken GENUSPERSPEKTIV -IN MY ASSHOLE där hon rasar över könsneutralitet i allmänhet och och alla som tycker att flickor inte “får” ha rosa i synnerhet. Inlägget länkades på Genusnytt och på en dag rasade det in 350 kommentarer, som nästan utan undantag förklarar hur HEMSKT det är med alla feministfittor som FÖRBJUDER Carolina att klä sin dotter i rosa och som kräver att föräldrar idag ska uppfostra sina barn till att bli ett “det”, och hur de minsann tänker ge sin dotter BARA rosa och glittriga tjejgrejer men om hon sen när hon blir äldre “själv bestämmer” att hon vill leka med pojksaker så är det förstås HELT OK och hur föräldrar som inte låter flickor ha rosa inte borde få “experimentera med sina barns kön” på det viset och hur införandet av “hen” innebär att pojkar inte får vara pojkar och flickor inte får vara flickor längre och var antagligen anledningen till att Romarriket föll etc etc.

Och mitt i all ilska hittar man plötsligt denna kommentar:

“Inred hur du vill, men lite perverst finner jag det allt att tapetsera ett helt rum utifrån vad som sitter i barnets underliv…”

Och så börjar man tro på mänskligheten igen.