"I like Sean because he looked, well, slutty...A boy who couldn't remember if he was Catholic or not"
    follow me on Twitter

    Thursday, March 22, 2012

    "We have normality. I repeat, we have normality. Anything you stillcan't cope with is therefore your own problem."

    Slutwalk var som ni säkert kommer ihåg en global rörelse startad efter att en polis i Toronto uttalat att om kvinnor inte klädde sig "som slampor" skulle de minska risken att bli våldtagna och följaktligen antalet våldtäkter in samhället. Polisen i fråga bad om ursäkt för sitt uttalande och det var heller inte honom personligen som Slutwalk organiserade sig mot, utan alla de som håller med honom.

    Liza skrev igår ett inlägg inspirerat av den Jämställdistiska stå-uppare och bloggare som kritiserade Slutwalk för att ha feltolkat polisens uttalande. Ståupparen gör jämförelsen mellan en kvinna som klär sig ”slampigt” och går ut och blir våldtagen och någon som klär sig i nazistuniform och går ut och blir nedslagen av ”ett gäng svarta”. Han menade att det naturligtvis vore trevligt om tjejer kunde klä sig hur de ville men att det inte är den verkligheten vi lever i och att Toronto-polisen är realister som helt enkelt ”bara lade ihop 1 och 1 – se ut som en slampa och bli behandlad som en slampa.

    Och just där ligger mycket av just det som debatten om slut-shaming och victim-blaming handlar om. Det är kärnan, skulle man kunna säga. Argumentet (gå till ett nätforum/kommentarsfält som tar upp ämnet för att se exempel, vilket forum/kommentarsfält som helst går bra) för den här inställningen till kvinnor och deras handlingsutrymme låter ungefär "varför är det värre att uppmana kvinnor att inte klä sig slampigt för att undvika att bli våldtagna än att uppmana folk att låsa cykeln så den inte blir stulen?"

    Nu är det dock så att förutom den kassa liknelsen mellan en cykel och min (ständigt närvarande) kropp så är det inte lika enkelt för en kvinna att undvika risker att bli våldtagen genom att undvika "riskbeteenden" som att skydda cykeln från att bli stulen genom att låsa den. För vad är "riskbeteende" när det handlar om att undvika att en person som inte respekterar ens rätt till sin egen kropp inte kommer att våldta en? Exakt hur konservativt måste man klä sig för att minska just risken att våldtas? Kan man ha kort kjol eller måste den vara en viss längd? Får man visa axlarna? Är smink också riskabelt? Får man gå hem från krogen utan sällskap om man råkar ha på sig kort kjol? Får man flörta med någon man inte känner? Eller anser polisen att "våldtäkterna skulle minska" om kvinnor bara slutade flörta? Får man tycka om BDSM? Eller är det (om man är av kvinnligt kön) också riskbeetende av samma typ som "lämna sin cykel olåst?"

    Slutwalks budskap är att det finns tre problem med argumentet:

    1, Det finns en långlivad kulturell syn på att våldtagna kvinnor på något sätt har ett ansvar för att ha blivit våldtagna genom att ha uppträtt eller klätt sig "provokativt." Toronto-polisens uttalande styrker snarare än motverkar det.

    2, Vad man lägger i ordet ”slampa.

    3, Synen på manlig sexualitet.

    Det finns ingen forskning som kopplar att en kvinna löper större risk att våldtas till hennes klädsel (däremot uppehåller tidningarna gärna myten att det är så - även när det snarare är motsatsen som bevisas i studien de hänvisar till) men det bryr sig de som gärna vill varna kvinnor för "konsekvenserna" av att klä och bete sig "slampigt" sällan så mycket om.

    Vad en kvinna som klär sig "slampigt" är mer i riskzonen att bli utsatt för är sexuella trakasserier, bli tafsad på, bli kallad hora av främmande män, bli kallad hora av främmande kvinnor, bli stigmatiserad i sociala sammanhang, osv. Hon är också mer utsatt för att bli skuldbelagd för sin egen våldtäkt. Och att poliser hävdar att en kvinna som klär sig "slampigt" utsätter sig för risker en påklädd kvinna inte gör, hjälper liksom inte.

    För vad menas egentligen med att "se ut som en slampa?" Slampa innebär i sin definition en kvinna som är sexuellt utlevande, som gillar sex och inte döljer att hon gillar sex, och som har haft fler sexpartners än, well, inga. Att allt detta positiva har blivit ett negativt skällsord är naturligtvis ingen slump. Ordet används även om män, men ordets implikation är inte ens i närheten av könsneutralt.

    Att som kvinna signalera sexuell tillgänglighet har blivit synonymt med att signalera sexuell tillgänglighet för vem som helst, när som helst och hur som helst. Det gör att folk kan hävda att ett "slampigt" beteende eller klädsel som gör att man kan misstas för en "slampa" är ett riskbeteende. Den här märkliga synen på att en kvinna som gått med på a, b och c inte kan komma efteråt och hävda att hon sa nej till d utan att automatiskt få den egentligen irrelevanta följdfrågan ”men varför sa du ja till a, b och c då?” är vad som av feminister brukar kallas våldtäktskultur. I en våldtäktskultur kan män inte våldtas av kvinnor eftersom de är sexuella rovdjur som alltid, alltid vill ha sex, och "slampor" kan inte våldtas eftersom en kvinna som har sagt ett entusiastiskt ja till sex har avsagt sig möjligheten att säga nej till hur, när eller med vem. En våldtäktskultur ser män som potentiella våldtäktsmän och kvinnor som ansvariga för att kontrollera dem.

    Vilket förstås för in oss på punkt 3.

    Att heterosexuella män så ofta infaller i synsättet att "slampiga" tjejer är ett skällsord är egentligen minst logiskt av allt. Män borde ju rimligtvis gilla om det finns ett stort antal heterosexuella kvinnor som är intresserade av att ha sex och dessutom signalerar att de är det. (Ännu konstigare är det när det är samma män som beklagar det faktum att män har pressen på sig att alltid vara de som tar ”initiativet” till sex. För att utjämna det kvinnliga privilegiet måste ju det mest logiska vara att alla slutar prata om kvinnor som är sexuellt utlevande som ”slampor” som får räkna med att "behandlas som en slampa." För – ta fram block och penna nu, män – vi kan höra er! När ni använder slampor och horor som skällsord för tjejer som är lätta att få i säng eller pratar nedlåtande om tjejer som haft många sexpartners, så gör det kvinnor mindre benägna att ta initiativ till sex med er fast de vill ha det, inte mer.)

    Dessutom är märkligt att män tycker just låsa-sin-cykel-jämförelsen är rimlig då den i princip säger till kvinnor att män är farlig. För om klädvalet kan förhindra våldtäkt så kan vi ju inte prata om "våldtäktsmän" - en "våldtäktsman" skulle ju rimligtvis hitta en anledning att våldta ändå - utan om män. Som av någon anledning blir våldtäktsmän av hur en kvinna klär sig.

    Jag har legat naken bredvid män som genast slutat med det vi håller på med när jag plötsligt ändrat mig. Att jag inte blivit våldtagen är inte för att jag ”undvikit riskbeteenden” utan för att jag aldrig hamnat i säng med en våldtäktsman. Att koncentrera sig på att skapa en kultur som inte uppfostrar våldtäktsmän är en mycket bättre lösning än att uppfostra kvinnor att begränsa sina liv. Synen på att kvinnors avklädda kroppar provocerar män på samma sätt som någon som tar på sig en nazistuniform provocerar, säger väldigt mycket om synen på manlig sexualitet.



    Edited to add: David Holman har svarat på kritiken i ett inlägg samt i kommentarsfältet. "Sen kan man ju som sagt diskutera om klädseln är det som avgör eller inte, men essensen av vad polismannen menade var “ta ansvar för att inte bli offer”."

    Ja. Precis.

    5 comments:

    Anonymous said...

    http://davidholman.net/2010/11/25/biologin-ljuger/

    alltså denna killen...

    Cinderalley said...

    Det här kan vara det bästa jag har läst.

    Sleepless said...

    Anonymous: "ingen man, är jag övertygad om, skulle våldta om han fick sex." Oh the humanity.

    Cinderalley: Ååh!:D

    Anonymous said...

    ah! underbart inlägg.

    Grand Mistress said...

    Tack, älskar dina poster, även när det är jobbiga ämnen så hanterar du dem galant och skriver både intressant och belysande med skärpa.